Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 KRÄLDJUR I ALLMÄNHET.
förekomma icke i denna klass: till och med de mindre arterna behöfva flera årt
innan de kunna fortplanta sig. I stället uppnå de en mycket hög ålder.
Sköldpaddor hafva i fångenskap enligt enstaka uppgifter lefvat ända till öfver hundraår:
vissa krokodiler hafva af Afrikas invånare, så långt menniskor kunna minnas,
iakttagits på ett och samma ställe, och de större Ormarne torde likaledes bli mycket gamla.
Naturvetenskapen har sedan århundraden förgäfves bemödat sig om att betaga
menskligheten den villfarelse, som grumlar äfven månget klart förstånd, så snart det
är fråga om kräldjur och groddjur, men det har icke lyckats att aflägsna den
känsla af obehag och motvilja, som redan en ormslå, en oskadlig groda kan bereda
känsliga själar. Ödlor och ormar, som ett barn kan döda med några slag af en
käpp, komma ännu bildade personer att darra, så mycket naturforskaren också
bemödat sig att lugna de räddhågade. För den, som med opartiskt och filosofiskt lugn
ser förhållandena sådana de äro, kan det knappt gifvas något löjligare, nej, knappt
något sorgligare skådespel än många så kallade bildade menniskors beteende vid
åsynen af ett kräldjur. Detta gifver mycket att tänka på, väcker många frågor: är
det icke mer än sällsamt, att vi väldiga, jorden beherskande menniskor, för hvilka
allt skall lända till nytta, ingenting till skada, för hvilkas allsmägtighet alla andra
skapade varelser måste böja sig, att vi på ett så rent af barnsligt sätt rädas för
varelser, som stå så ofantligt djupt under oss? Är det icke rent af afskyvärdt, att
vi vid åsynen af kräldjur knappt bete oss annorlunda än våra karikatyrer aporna pläga
göra? Jag vill med dessa ord visst icke framkalla den åsigten, att jag med dem
önskar förvärfva kräldjuren några vänner eller vill bestå huggormen och det med
denne befryndade hydet något försvar för deras gift eller göra krokodilens tänder
mindre hvassa än de äro. Jag vet ganska väl, att den nytta, som hela denna klass
bringar menniskan, måste kallas högst obetydlig, och att den skada, som några af
klassens medlemmar förmå åstadkomma, ingalunda får underskattas. Största delen
af kräldjuren lif när sig dock af sådana varelser, som äro skadliga för oss, och de af
dem, som äta växter, bereda oss dermed icke ringaste olägenhet; men en verklig
betydelse af nytta för oss hafva de förra lika litet som de senare. Alla ödlor utan
undantag och de flesta hos oss förekommande ormar göra visserligen nytta genom att
utrota möss och andra skadliga däggdjur, insekter, snäckor, maskar och dylikt; men den
näringsåtgång, som härvid kommer i fråga, är så obetydlig, att man sannerligen icke
kan anslå nyttan särdeles högt. Den, som gerna äter sköldpaddsoppa och har den
lyckan att bo i närheten af en sjöstad, må gerna glädja sig öfver, att det finnes
djur, som lemna en så läcker anrättning och till på köpet sköldpadd; den, som håller
kräldjur i fångenskap, har fullkomligt rätt, om han hyser tacksamhet till dessa
varelser för det nöje deras iakttagande bereder; likväl är det sant, att den, som trots
allt detta utsträcker sina farhågor så långt, att han dödar alla kräldjur, åtminstone
alla ormar han kommer Öfver, anställer dermed, såsom jag nyss sagt, ingen olycka,
En huggorm kan af hvem som helst förvexlas med en oskadlig orm, och en sådan
förvexling kan medföra de sorgligaste följder. Hvarför skall man icke söka förebygga
sådana, hvarför just här vid lag icke göra bruk af den starkares rätt? Det är
långt bättre att alla snokar slås i hjel, än att en enda menniska misstager sig och
umgäller sitt misstag med lif eller helsa. Men då jag för flera år sedan uttalade
samma åsigt, framhöll jag äfven, att hvarje menniska borde söka lära känna
kräldjuren. Jag tror också, att det i viss mening skall lyckas forskaren att rycka ut
gifttanden på huggormen; jag anser nemligen, att forskaren lemnar den bästa hjelpen
mot giftiga ormar, derigenom att han bidrager till att lära känna dem. Det finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
