Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 LANDTSKÖLDPADDOR
ungarne. Till fienderna inom djurriket sällar sig nästan allestädes menniskan. Vi
kunna beteckna sköldpaddorna såsom de nyttigaste af alla kräldjur, emedan vi äta
icke blott deras kött, utan äfven nästan alla arternas ägg och finna båda delarne
välsmakande. Några arter lukta visserligen så starkt mysk, att åtminstone vi européer
icke kunna förlika oss med de af deras kött lagade anrättningarna, andra arter
deremot lemna, såsom bekant, en verkligt läcker spis. - Sedan urgamla tider håller
man sköldpaddor i fångenskap. Under årens lopp har jag haft många i min vård.
men aldrig rätt kunnat fatta tycke för dem, må hända med undantag af
hafssköld-paddorna. I allmänhet hafva de förekommit mig allt för tröga, för slöa, för tråkiga.
Första familjen: Landtsköldpaddor (Testudinida).
De kännetecken, som tillkomma denna sköldpaddornas första familj, hvilken vi
i trots af de hithörande arternas olika lefnadssätt vilja kalla landtsköldpaddor, äro
följande: ryggskölden är alltid oval, men i mycket olika grad hvälfd; buksköldens
ben äro alltid hopväxta till en skifva, som på sin höjd förblifver öppen i midten,
rygg- och buksköld täckas alltid af hornskifvor. Örats trumhinna är alltid synbar.
Benen, gång- eller simfötter, hafva klor af olika form, f ramfötterna aldrig under
fyra, men vanligen fem, bakfötterna vanligen fyra, sällan fem och blott i ett fall tre.
Egentliga landtsköldpaddor (Chersemyda), hvilka vi kunna betrakta
såsom en underfamilj, hafva bäckenet fritt, således icke förenadt med bukskölden, och hos
dem stiger halsplåtarnes antal högst till två; ofta finnes endast en. sällan deremot ingen
dylik plåt. Nästan alla hithörande arter kunna draga in hufvudet och halsen under
ryggskölden. - Alla jordens varma länder, endast med undantag af Nya Holland,
herbergera landtsköldpaddor; så vidt vi veta, finnas de flesta i Afrika, endast tre i
Europa. De bebo visserligen äfven stepper och öknar, men med förkärlek vistas de
på skuggiga eller tätt beväxta fuktiga ställen, på hvilka de föra ett stilla eller
rigtigare enformigt lefnadssätt. Landtsköldpaddor, som kastas i vattnet eller
händelsevis råka att komma i detta, sjunka som stenar till bottnen, men krafla sig här
helt lugnt vidare och komma efter någon tid åter i land utan att hafva tagit
skada. Svårare faller det sig för dem att vända sig rätt, om de vältats på ryggen
vare sig af en annan medlem af arten eller af fiender; de nödgas då ofta arbeta
hela dagar med hufvud och stjert, innan de lyckas kullra sig rätt igen, ty de styfva
och oböjliga fötterna göra dem härvid föga tjenst. Besynnerligt nog visa de sig
deremot jemförelsevis skickliga i ett annat slags rörelse: de kanna nemligen till en
viss grad klättra. - En egentlig stämma tyckas de icke ega: då de retas, framstöna
de på sin höjd en fnysande blåsning, men icke ett verkligt läte. - Sins emellan
visa de en känsla af ömsesidig tillgifvenhet samt å andra sidan äfven motvilja. Till
och med mellan dem gör sig svartsjuka gällande. Två hannar kunna afundsjukt
kämpa om besittningen af en hona och fortsätta en dylik strid ganska länge med
en viss envishet. Den utkorade honan följes hela dagar af de förälskade djuren,
men likväl blott under parningstiden. Det ty ekes, sedermera endast ligga honorna
om hjertat att blifva qvitt äggen och lägga dem på bästa möjliga ställe, och härvid
förefaller det som om de handlade efter en omedveten drift, men icke med full
öfverläggning. - Deras föda består hufvudsakligen af mjuka växtdelar, hvilka de afbeta
eller rättare sagdt afskära. De största arterna äta gerna alla slags örter i betydlig
mängd, de mindre deremot visa mera urval och förtära bladdelar, växtskott och
frukter; de förra rycka af de växter de beta, de senare utskära växtdelarne med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
