Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
FJALLODLOR.
dels sandiga slätter och söka sin tillflykt under stenar, vid murar eller i hålor; de,
hvilkas kropp är sammantryckt från sidorna, vistas i buskverk eller i träd; de slutligen,
hvilkas kropp är rundad, bo i hål i jorden eller i ihåliga träd. Men äfven denna
regel har många undantag. Med menniskan lefva dessa ödlor vanligen på ganska
vänskaplig fot, och de förtjena äfven hennes gunst. Vi måste obetingadt räkna dem
till de mest begåfvade af alla kräldjur. Sannolikt stå de till sina förmögenheter
icke efter någon af klassens öfriga medlemmar. Deras rörelser äro mångsidiga,
qvicka, skickliga och merendels mycket snabba. Få fjällödlor hafva en egentlig
stämma. Då de retas, utstöta de flesta ett slags fräsande, hväsande eller blåsande
ljud, nien några arter, i synnerhet de, som föra ett nattligt lefnadssätt, låta höra
afrundade, skallande toner, som icke hafva någonting gemensamt med krokodilens
vrålande, utan snarare påminna om grodornas stämma. Af sinnena står synen utan
undantag högst. Derefter följer sannolikt hörseln, som hos det stora flertalet kan
betecknas såsom fin. Dernäst kommer väl känseln, d. v. s. beröringssinnet. Många
.använda tungan på alldeles samma sätt som Ormarne, hufvudsakligen för att känna
med och icke eller i blott underordnad grad till att smaka med. Om luktsinnet
vågar jag icke uttala något omdöme, alldenstund de mig bekanta iakttagelserna härom
icke berättiga mig härtill. Äfven smaken måste vara underordnad, då ju fjällödlorna
icke krossa eller tugga fast föda, utan svälja den hel och knappt göra skilnad mellan
det ena eller andra födoämnet. I anseende till sitt förstånd stå fjällödlorna
säkerligen icke efter för något annat kräldjur. De samla erfarenhet och bete sig till följd
häraf på olika sätt. - Några fjällödlor föda sig af växtämnen, utan att likväl
alldeles försmå djuriskt byte, men alla de öfriga äro rofdjur, till hvilka djurrikets olika
klasser måste betala tribut. Deras matsmältning är liflig, i synnerhet då vädret
är varmt. De äta då ovanligt mycket och goda sig till en viss grad, men kunna
äfven under ogynsamma omständigheter lida hunger mycket länge, utan att deraf
taga någon märkbar skada. Alla kända arter dricka med tillhjelp af tungan, som de
då oupphörligt doppa i vattnet och åter draga till baka; de flesta nöja sig för öfrigt
med daggen, som samlar sig på blad och stenar, och några synas verkligen hela
månader kunna undvara vatten. - Dessa djurs dagliga lif är mera rikt på ombyte
än klassens öfriga medlemmars, men på det hela likväl enformigt. Lifligast visa de
sig i de varma länderna mellan vändkretsarne, i synnerhet i de trakter, der de till
följd af årstidernas likformighet icke behöfva tidtals söka skydd mot väderleken.
Här börja de redan tidigt på morgonen sitt dagsarbete och äro muntert i rörelse
ända till inemot solnedgången, då de till tidigt på morgonen lemna fältet åt
klassens nattliga medlemmar. Dagens första och sista timmar egnas åt jagten,
förmiddags- och eftermiddagstimmarne åt nöjet, d. v. s. sällskaplig sammanvaro; de
hetaste timmarne tillbringas i halfslummer, ty de sky lika mycket öfvermåttan
stark solhetta som kyla. I tempererade länder ser man dem under middagstiden
ligga utsträckta på soliga platser, men i eqvatorialländerna uppsöka de vanligen
under samma tid af dagen skuggiga ställen. Hvarje särskild fjällödla utväljer sig
ett visst .område och på detta ett passande kryphål till bostad eller tillreder väl
stundom äfven en sådan åt sig. Det tyckes som utvalde hvarje ödla med en viss
urskilniBg ett ställe, som öfverensstämmer med hennes färg. - Efter en riklig
måltid blifva äfven fjällödlorna tröga, men aldrig falla de liksom Ormarne i ett
tillstånd af fullständig afslappning och likgiltighet. Vid solnedgången draga sig
dagödlorna vanligen till baka till sina kryphål, och vid ogynsamt väder hålla de sig
mången gång flere dagar, till och med veckor i dem. Alla ordningens arter, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
