Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJALLODLOR.
gjort den erfarenheten, att skinnet icke var tillräckligt starkt och tätt att utestänga
väta. För närvarande använder man ännu fettet för att dermed smörja maskiner.
Man synes ännu icke hafva kommit på den tanken att använda körtlarne, hvilka
lukta lika starkt mysk som krokodilens. - Det är denna art af krokodilfamiljen,
som man oftast brukar få se i zoologiska trädgårdar och menageriet Till den
europeiska djurmarknaden komma årligen flera hundra lefvande alligatorer, som alla finna
köpare. De små, som nyss krupit ur äggen, köpas af amatörer, hvilka sätta dem i
sina aqvarier och tämja dem så pass mycket, att de slutligen taga ur handen den födar
som räckes dem, de stora köpas af menageriegare, som släpa dem omkring med sig,
till dess de duka under för misshandling, hunger och köld.
TREDJE ORDNINGEN:
Den näpna ödlan, hvilken sannolikt alla mina läsare känna af egen åskådning,
kan gälla såsom typ för alla Ödlor, ehuru denna grund gestalt, om jag får begagna
mig af detta uttryck, på mångfaldigt sätt förändras, alldenstund lemmarne visa olika
förhållanden sins emellan, hvarjemte sällsamma taggar och hudkammar, flikar och
veck kunna förekomma eller slutligen lemmarne förkrympas och de ifrågavarande
djuren derigenom blifva lika ormar. Till sin allmänna kroppsform påminna
fjällödlorna ej obetydligt om krokodilerna, och de få, som sakna fötter, om Ormarne,
men från pansarödlorna skiljas de genom så väl inre som yttre kännetecken skarpare
än från Ormarne. Deras kropp delar sig vanligen tydligt i hufvud, hals, bål, stjert
och lemmar, ehuru dessa senare kunna förkrympas eller helt och hållet saknas,
men äfven denna likhet med Ormarne, som den oinvigde tror sig iakttaga, är blott
ytlig och försvinner vid noggrannare betraktelse. Betecknande för fjällödlorna äro
den af hornfjäll bestående kroppsbetäckningen, den rörliga tungan och de in- eller
vidväxta, aldrig inkilade tänderna. Öronflik saknas, trumhinnan ligger alldeles ytlig
och fri eller ock i en mycket kort trumhåla samt öfverdrages stundom af
kroppshuden; ögonlocken äro rörliga, näsborrarne åtskilda. Ändtarmens öppning bildar
icke såsom hos sköldpaddor och krokodiler en långs- utan en tvärspringa.
Fjällödlorna utgöra kräldjurens artrikaste ordning, ty de för närvarande åtskilda
arternas antal uppgår till omkring tolf hundra. Med undantag af den kalla zonen
utbreda de sig öfver hela jorden och förekomma från hafskusterna upp till gränsen
för den eviga snön på de mest olikartade ställen, i fruktbara trakter lika väl som i
öknar och vildmark, i närheten af vatten lika väl som i alldeles vattenlösa nejder.
I de kallare delarne af den tempererade zonen representeras de af blott få arter,
men deras antal och dermed äfven deras mångformighet och färgskönhet tilltager
mot eqvatorn på ett öfverraskande sätt och i stigande grad. Några arter lefva i
vattnet och komma på land endast för att på krokodilernas sätt snappa bort ett byte,
som erbjudes dem, eller för att sofva och sola sig; men de allra flesta äro landtdjur
i strängaste mening och undvika till och med fuktiga ställen. Icke få lefva i träd,
men mängden vistas på fasta marken eller på klippväggar. Af deras kroppsform
kan man sluta till deras vistelseort. De, hvilkas kropp är platt-tryckt, bebo meren-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
