Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 ORMAR.
kiska skriftställare kunna hemtas ur åtskilliga ormars kropp och enskilda
kroppsdelar, utan inskränker mig till att angifva, att vi hafva romare och greker att
tacka för dessa af huggormar beredda läkemedel, hvilka bibehöllo sig långt
utöfver medeltiden. Ännu under de senaste århundradena hafva hundratusentals
till huggormarnes slägte hörande ormar i Europa, företrädesvis i Italien och
Frankrike, samlats för apoteken; ja, det gick till och med så långt, att inan, då de
europeiska Ormarne icke förslogo, i mängd köpte giftiga ormar från Egypten. Redan
Antonius Musa, den berömde lifläkaren hos kejsar Octavianus Augustus,
använde huggormar såsom läkemedel, men först kejsar Ner os lifläkare Andromachus
från Kreta uppfann det under namn af »theriak» bekanta läkemedel, som ännu under
förra århundradet tillreddes i nästan alla Europas apotek under uppsigt af läkare, hvilka
måste undersöka alla de olika ämnen, som förekommo i det samma. I synnerhet
stod Venedig högt i ropet for sin theriak, men Rom knappt mindre, hvarest
Jesuiterne beredde medlet och af öfverheten skyddades mot konkurrens. Theriak
förordnades såsom blodrenande medel vid hudutslag, spetelska, skabb, skrofler, struma,
såsom motgift vid förgiftningar o. s. v. och egde alldeles samma läkedomskraft,
som tillägges underkurer och universalmedel i våra dagar. Dessutom förorduade
läkarne kokta och stekta huggormar, soppa, gelé, sirap, pulver på hjerta och lefver,
i sprit upplösta delar af ormar mot feber, koppor, fallandesot, förlamning, slag,
tand-röta. Fettet betraktades som ett förträffligt medel mot krossår och andra sår, vid
ögonsjukdomar o. s. v.; det intogs af lungsigtiga och smordes af behagsjuka
fruntimmer i ansigtet för att fördrifva rynkor och förbättra hyn. Ännu på allra senaste
tider har tron på huggormsfett bibehållit sig. En god verkan har denna tro
emellertid medfört; den har bidragit att minska huggormarnes antal. - Alla dem, som äro
rädda för ormar eller afsky detta farliga eller åtminstone skräckinjagande yngel,
må det lända till tröst, att ormarnes fiender äro mycket talrika. I Europa förföljas
de af kattor, räfvar, mårdar, illrar, vesslor, igelkottar, vilda och tama svin; i [-s}^dli-gare-] {+s}^dli-
gare+} länder förföljas, de ifrigt af mårdhundar och framför allt af manguster, och
likaså bekämpas de på det eftertryckligaste af orm- och skrikörnar, vråkar, korpar,
skator och törnskator, storkar och andra vadare samt dessa foglars motsvarande
representanter i de varma länderna. Såsom den förnämsta af alla ormutrotare anses
sekreterarefogeln, men äfven många andra roffoglar, särskildt af örnarnes, falkarnes
och gamarnes familjer, göra mycken nytta, for att icke tala om många spitar,
höns-och vadarefoglar, hvilkas verksamhet vi redan lärt känna. - De flesta ormar vänja
sig laVtt vid fångenskap och uthärda i denna åratal eller åtminstone hela månader.
Huggormar, som fångas gamla, kunna icke alltid förmås att taga föda, sannolikt
emellertid endast af det skäl, att man icke inrättar åt dem på ett mot deras
vanor svarande sätt. För att de skola trifvas, fordras ovilkorligen värme och särskildt
fuktig värme, och framför allt får icke i deras bur en vattenbehållare saknas, hvari
de kunna bada. För att vänja dem vid fångkosten måste man först gifva dem
lefvande djur; hafva de väl beqvämat sig till att gripa och svälja dessa, kan man
sedermera öfvergå äfven till döda djur och slutligen till och med gifva dem köttstycken.
Till sina vårdare träda fångna ormar småningom i ett visst vänskapligt förhållande,
taga födan ur vårdarens händer eller ur en tång, låta beröra sig, taga upp sig och bära
sig omkring samt kunna till en viss grad undervisas o. s. v., men någon egentlig
O Ö’ O ~ o ö O
tillgifvenhet till sin egare förråda de icke, snarare motsatsen hos de starka eller,
tack vare deras gifttänder, farliga arterna. Jetteormar, som jag haft i min ego, visade
omisskännelig motvilja mot sina vårdare, och äfven stora giftiga ormar har jag sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
