Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLINDORMAR. 99
a-åka i vrede, då vårdaren närmade sig dem. I båda fallen berodde djurens förargelse
uteslutande derpå, att vårdaren nödtvånget störde den lätjefulla rö, hvaråt de så
gerna häugifva sig. De glömde alldeles de välgerningar, de förut rönt af den, som
vårdat dem, och tänkte endast på att hämnas den oförrätt, som de tyckte sig lida.
Endast undantagsvis är det möjligt att åstadkomma ett någorlunda godt förhållande
med de lättretade, ilskna, giftiga Ormarne, men de bitas stundom ännu, då de redan
i flere månader betraktats såsom tama. I alla händelser är det förknippadt med
fara att handskas med dem, och detta kräfver så stor försigtighet, att enligt min
erfarenhet jag icke vill råda någon att inlåta sig med dem. - Angående ormarnes
indelning, underordningarnas, familjernas och slägtenas begränsning äfvensom om
.arternas bestämmande råder mycken skiljaktighet bland sakkunnige. Mig synes det
-naturligast att indela Ormarne i sådana, gom endast i ena käken ega massiva tänder,
-sådana, som hafva massiva tänder i båda käkarne, och sådana, som utom de massiva
lif ven hafva genomborrade tänder. De första betraktar jag såsom föreningsläukar
mellan ödlor och ormar, de andra såsom de mest utbildade och de sista såsom mindre
liögt stående ormar.
Ormarnes första underordning omfattar endast M a skor mar n e (Scolecophidia),
två små familjer, hvilka afvika från de öfriga Ormarne i lika hög grad som
masködlorna skilja sig från de öfriga ödlorna och af många forskare icke betraktas såsom
tillhörande Ormarne, utan såsom ödlor. De kännetecknas deraf, att endast den ena
käken, antingen den öfre eller undre, har tänder, att qvadratbenet sitter fast vid
skallen och att deras mun icke kan utvidgas.
Familjen Blindormar (Typlilopidce).
Hithörande ormar skilja sig från alla andra maskormar, derigenom att tänder
"finnas endast i öfverkäken. De äro små. maskformiga.
7 {_ j
Maskormar (Typhlops). Familjens representant i Europa är M askor me 11
{Typlilops vennicalis), som är lika tjock i båda kroppsändarne, så att nos och
stjert verkligen äro svåra att åtskilja, och munnen kan lätt förvexlas med anus, om
man icke gifver akt på de större plåtar, som bekläda den afrundade nosen. Färgen
lir mer eller mindre glänsande gulbrun, ofvan mörkare, inunder ljusare, och framför
spetsen af hvarje ryggfjäll står en svartaktig punkt. Djurets längd är högst 30 cm.
- Hittills har man trätfat maskormen i Grekland och på flera af de grekiska öarna,
i Syrien, steniga Arabien, mindre Asien och Kaukasusländerna till Kaspiska hafvets
<5stra strand, men om dess lefnadssätt veta vi intet.
* *
I den andra underordningen förena vi alla ormar, som i båda käkarne bära
massiva tänder (Azemiophidia). De omfatta de flesta arterna och utbreda sig öfver
alla de områden, man urskiljer i djurgeografiskt hänseende.
Familjen Rullormar (Tortricidce).
Hithörande ormar utgöra liksom en öfvergång mellan mask ormar och
jetteormar. Deras gestalt erinrar om de förra: hufvudet är litet’ och knappt märkbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
