Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JETTEORMAR. 101
gjorde sig skyldiga. Det bör icke förundra oss, att en menniska, som kände sig
svag gent emot förmenta odjur, af fruktan såg mer än dubbelt, och att hennes
inbillningskraft utrustade sagda odjur med lemmar, som icke finnas. Jetteormarnes
s. k. analsporrar, hvilka vi numera tyda såsom förkrympta fotstumpar, förbisågos af
<le gamle, hvilka i stället pådiktade de i deras ögon afskyvärda varelserna
egendomliga fötter och sällsamma vingar. Under tidernas lopp begåfvade fantasien drakarne
ännu rikligare, och ur österländingarnes obegripliga sagor uppstodo småningom
gestalter, till hvilka den förståndige förgäfves sökte urbilder, emedan kunskapen om
jetteormarne nästan gått förlorad. Om man tänker på de öfverdrifter, som vissa
resande ännu i våra dagar låta komma sig till last, torde man sannolikt försona sig
med de gamla skriftställarnes skildringar. Äfven nu for tiden talar man om 50 fot
långa jetteormar, ännu i dag drager man icke i betänkande att berätta, att dylika
odjur anfalla och uppsluka hästar, boskapskreatur och andra djur, och om man icke
mera anför elefanten bland våra ormars byte, så sker detta må hända endast derför, att
man glömt de gamla berättelserna. Det kan väl vara, att jetteormarne fordom
uppnådde en vida betydligare storlek, än hvad fallet är numera, då menniskan uppträder
emot dem bättre utrustad och med sina fruktansvärda vapen förkortar deras lif, men
sådana ormar, som de gamle beskrifvit, hafva aldrig funnits till. Af egen erfarenhet
vet jag, huru svårt det är att rigtigt uppskatta ormames längd. Äfven de, som äro
.öfvade häri och efteråt kontrollera sin beräkning med måttstock, misstaga sig på ett
obegripligt vis. Hvarpå detta beror, förmår jag icke upplysa, men det kan jag tryggt
försäkra, att utan undantag en hvar öfverdrifver, som söker uppskatta längden hos
en orm, och alltid begår samma fel, så ofta han än haft tillfälle öfvertyga sig om
sitt misstag. Det är således icke underligt, att sydländingarne, som ännu mindre
än vi bruka lägga band på sin inbillning, göra Ormarne två till tre gånger större,
än de i verkligheten äro. Samma hindu eller sydamerikan, som med ett sken af
fullkomlig trovärdighet berättar om en femtio fot lång jetteorm, som han sjelf sett
eller till och med dödat, kan försäkra forskaren, som mäter en nyss dödad orm af
6 m. längd, att denna orm i storlek öfverträffar allt hvad han sett af samma art.
- De kännetecken, som utmärka jetteormarne, äro följande: hufvudet är mer eller
mindre tydligt afsatt från bålen, trekantigt eller aflångt ovalt, ofvanifrån nedåt
af-plattadt, framtill merendels tillspetsadt; stjerten är jemförelsevis kort, och spår till
bakre fötter visa sig äfven utanpå kroppen i form af ett par hornartade, trubbiga
klor, s. k. sporrar, i närheten af analöppningen. Hufvudet beklädes dels af plåtar,
ilels af fjäll, ryggen och sidorna af små, sexkantiga fjäll; bukplåtarne äro vanligen
enkla, men på stjerten s undersida stå plåtarne ofta bredvid hvar andra i dubbla rader.
Båda käkarne, hos en grupp till och med gombenen, bära massiva tänder, hvilka
vanligen äro ordnade efter storleken, på det sätt att den andra eller tredje tanden
i raden är störst och de öfriga bakåt aftaga i storlek. Det jemförelsevis stora ögat
har aflång pupill. Näsborrarne öppna sig uppåt. Båda lungorna äro utbildade. -
Jetteormarne bebo alla varma och vattenrika länder i gamla och nya verlden och
företrädesvis skogar, helst och oftast sådana, som genomskäras af floder eller i
allmänhet äro rika på vatten; några arter förekomma likväl äfven i torra trakter. Ögats
byggnad visar, att de äro nattliga djur, och genom iakttagelser på fångna exemplar
har detta blifvit satt utom allt tvifvel. Visserligen ser man jetteormarne äfven om
dagen vara i rörelse i sina hemlandsskogar och derunder äfven stundom lyckas
öfverkomma byte, men deras egentliga liflighet börjar först med skymningens inträde och
slutar med den inbrytande morgonen. Så snart en jetteorm, vare sig under dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
