Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
ORMAR,
bredd. Klippväggar, steniga sluttningar, soliga backar och gamla murar bilda hans
uppehållsorter, men han skyr, enligt Fleischmann, lika väl stark värme som skarp
köld och visar sig derför under årets heta månader endast under morgon- och
aftontimmarna utanför sina kryphål. Hans rörelser äro lifligare än huggormarnes, men
långsammare än snokarnes. Fleischmann säger, att han förutom ödlor äfven
förföljer små däggdjur. På ’grund af sin ilska förvexlas han af landets invånare ofta
med huggormen, anses för mycket giftig och förföljes så ifrigt, att han i Dalmatien
numera blifvit temligen sällsynt. I sitt beteende visar han mycken likhet med
vanliga snoken, såsom Effeldt meddelat mig. Han klättrar med utomordentlig
färdighet och håller sig så fast vid grenar, hvilka han en gång omfattat, att man
knappt kan lösgöra honom, äfven om man retar honom. Sitt byte dödar han genom
att slingra sig om det samma på alldeles samma sätt som de förut omtalade snokarne.
*
Dumeril, som egnade hela sitt lif åt ormarues studium, grep en gång på en
spatsertur tag i en huggorm, i tanke att det var en viperasnok, blef biten och
sväfvade flere dagar i lifsfara. Denna händelse kan icke för ofta omtalas, ty den utgör
ett slående bevis på, att de yttre skiljemärkena mellan de giftiga och icke giftiga
Ormarne kunna vara högst obetydliga och i många fall verkligen äro det. Det är
omöjligt att endast på hans yttre obetingadt igenkänna hvarje giftig orm. Detta
gäller visserligen icke för alla arter eller familjer, emedan Hafsormar, gropormar och
huggormar äfven till sitt yttre till en viss grad utmärka sig; men just huggormen,
som bedrog en D u m er ils öfvade forskareöga, räknas till dessa. I somliga
natural-historier uppställas de giftiga ormarnes kännetecken på ett högst lättvindigt sätt.
Sant är, att de arter, hvilka föra ett nattligt lefnadssätt, vanligen hafva kort, på
midten starkt förtjockad, i genomskärning trekantig kropp, kort, tjockt kägelformig
stjert, tunn hals och bakåt mycket bredt, trekantigt hufvud; sant är, att de äfven
i afseende på fjällens bildning vanligen skilja sig från de icke giftiga Ormarne;
fullkomligt rigtigt är slutligen, att de stora, för seende i mörkret afsedda ögonen med
lodrät, sprickformig pupill, hvilka pläga skyddas af de framträdande
ögonbrynsplå-tariie, gifva dem ett elakt och lömskt uttryck; men alla dessa kännetecken gälla
endast för de nattliga Ormarne och icke för de giftiga ormar, som äro i rörelse om
dagen, icke för »giftsnokarne», hvilka man efter gruppens mest framstående
medlemmar snarare borde kalla glasögon- eller sköldormar, icke heller för hafsormarne,
ty de flesta medlemmarne af dessa båda grupper förefalla till sitt yttre lika så litet
farliga som någon annan orm. Och ett talrikt slägte af den förstnämnda familjen,
om hvars giftiga egenskaper man nu dock måst öfvertyga sig, har i sitt yttre så
mycket bestickande och synes vara så godmodigt, att de dugligaste forskare trädt
inom skrankorna till dess försvar och hjelpt till att understödja gamla sagor, i hvilka
dessa ormar framställas såsom leksaker för barn och qvinnor. Endast och allenast
en undersökning af tändernas beskaffenhet gifver vid hvarje fall osviklig upplysning
om en orms giftighet eller icke giftighet. - De giftiga Ormarne förmå visserligen
icke att göra ett helt land obeboeligt, men. de utsätta likväl invånarne i en trakt,
hvari de förekomma i ovanligt stort antal, för faror och obehag till en, grad,
hvarom vi i den på giftiga ormar fattiga norden icke kunna göra oss en föreställning.
Fayrer, en engelsk läkare, har i åratal sysselsatt sig med att undersöka ormgiftets
verkningar och under sin vistelse i Indien sökt utforska, huru inånga menniskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0134.html
