Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 O RM A K.
Fayrer meddelar, på grund af otaliga försök, i korthet följande föreskrifter for
behandlingen af en ormbiten menniska. Genast efter bettet tillsnöres ett band
omkring den sårade lemmen ofvanför såret, så hårdt som möjligt, i nödfall med
tillhjelp af en pinne. På vissa afstånd anlägges ett andra, tredje och fjerde dylikt
band ofvanför det första rundt omkring lemmen och förfares med dem som med det
första. Derpå uppskäres såret med ett hastigt snitt och får blöda eller suges ur, om
någon erbjuder sig härtill, eller ock tages ett brinnande kol, ett glödgadt jern eller,
om man så hafva kan, lapis eller något annat frätmedel for att dermed bränna det.
Har en af de farligaste Ormarne sårat ett finger eller en tå, är i vanligaste fall
rådligast att afskära eller af hugga den sårade lemmen; kan den icke aftagas, bör
såret åtminstone utskäras så djupt som man vågar utan att göra skada. Man bör
lemna den bitne i rö och icke plåga honom med alla slags rörelser, som ofta sker.
Inträda de första förgiftnings tecknen, låter man honom intaga lucievatten,
salmiak-sprit eller hjorthornspiritus, eller ännu bättre varm sprit, varmt brännvin, glödgadt vin
o. dyl. i vatten, men lämpligast icke allt för mycket på en gång, utan i smärre doser
tätt efter hvar andra. Börja krafterna aftaga, måste man lägga senapsdeg eller varma
dukar på kroppen, äfvensom rigta en galvanisk eller elektrisk ström på hjertat och
diafragma; likaså kunna kalla duscher användas. Vill den sjuke intaga motgift,
hvarpå han tror, så må man låta honom göra detta, men vigtigare är att intala
honom mod, så mycket som möjligt.
Familjen Giftsnokar (Elapidae-).
Denna familj utgöres af långsträckta arter med litet hufvud, rundad kropp
och kort, men spetsig stjert. Hufvudet beklädes på ett regelmessigt sätt af stora
plåtar; kroppens fjällbeklädnad är mycket vexlande. Ögat är litet med rund pupill;
endast hos några arter är denna anan g och stal d lodrätt. Gifttänderna äro fårade.
- Familjen utbreder sig öfver båda jordhalfvorna, visar på den Östliga en rikare
mångfald af former och omfattar alla i Australien förekommande giftormar, men
CJ cT; ’
representeras lyckligtvis icke i Europa. Den omfattar nära hälften af alla kända
giftormar och dertill flere af de allra farligaste. Om fortplantningen ega vi ännu
endast torftiga meddelanden, af hvilka tyckas framgå, att giftsnokarne lägga sina
ägg, innan de hunnit mogna.
I allmänhet stå giftormarne i färgens skönhet må hända efter de icke giftiga,
dock finnas äfven bland de förra arter, som häruti kunna täfla med de senare; och
må hända öfverträffas Praktormarne (Elaps) i färgskönhet icke af någon orm eller
af något kräldjur i allmänhet. De äro små, något klumpiga ormar med trind kropp,
prydligt, från halsen föga afsatt hufvud och kort stjert. Hela deras kropp beklädes
af likformiga, glatta fjäll, som på stjertens undra sida bilda två rader och på pannan
små plåtar; munöppningen är ganska liten, och käkarne kunna endast föga utspärras.
Bakom gifttänderna stå icke några solida tänder. Angående gifttänderna har man
länge sväfvat i tvifvel om deras närvaro, alldenstund en och annan af de
förträffligaste naturforskarne, bland andra prinsen af Wied, i trots af sorgfälliga
undersökningar hos vissa arter icke kunnat upptäcka, att de varit genomborrade eller
fårade, medan man funnit detta vara fallet hos andra artar af samma slägte. -
Den vackraste arten är Kor all or m en (Elaps corallinus, fig. 52), en orm af 60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
