Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 ORMAR.
förfölja de giftiga kräldjuren. Såsom anmärkningsvärdt må omtalas, att man iakttagit
eller åtminstone trott sig iakttaga, att glasögon Ormarne förökats allestädes, hvarest
man ifrigt förföljt påfoglar och andra skogshönsfoglar. Häraf skulle framgå,
att dessa stora och ståtliga hönsfoglar förfara på samma sätt med glasögonormen
som våra tamhöns ined huggormen. Äfven om Cejlons hjortarter påstår man, att
de döda många ormar genom att hoppa upp på dem med alla fyra fötterna och
stampa i hjel dem. - Det stora antaj. olycksfall, förorsakade af ormbett, har förmått
de engelska myndigheterna att tillgripa allvarsammare medel för att tillintetgöra
giftormarne och framför allt glasögonormen. Ar 1858 utlästes af regeringen en
belöning af fyra annas, eller omkring 43 öre i vårt mynt, för hvarje dödad och för
vederbörande tjenstemän uppvisad giftig orm, och i en enda krets utgafs icke mindre
än 1961 rupier eller ungefär 3500 kronor för dödade giftormar. . Då man nedsatte
belöningen till två annas, aftog antalet inlemnade ormar ansenligt, emedan ingen
ville för en så liten summa som två annas sätta sitt lif på spel. Ar 1862 höjde man
åter belöningen till fyra annas, och genast drogo åter många menniskor ut på
orm-jagt, så att från den 29 maj till den 14 oktober dödades icke mindre än 18423
eller 110 om dagen. Från den 15 oktober till den 7 december steg de dödade
orinarnes antal så betydligt, att 26029 eller dagligen i medeltal mer än 463 ormar
arlemnades. Då ståthållaren uttryckte sin förvåning, att just under den kalla
väderleken så många ormar fångades, förklarade man honörn, att detta berodde på den
större mängden af ormfångare och deras småningom ökade erfarenhet. Den
möjligheten, att bland de giftiga Ormarne äfven många giftlösa torde hafva befunnit sig,
tycktes visserligen icke utesluten, men myndigheterna påstå sig hafva undersökt de
inlemnade Ormarne med största sorgfällighet, ty om de icke betalat uteslutande för
giftiga ormar, skulle de nödgats utgifva ytterligare fyratiotusen rupier.
Ett skådespel liknande det, hvarpå de indiske ormtjusarne bjuda, kan man
hvarje högtidsdag få skåda på Kairos offentliga platser. Döfva, men likväl starka
toner, frambragta genom blåsning i ett stort musselskal, draga uppmärksamheten på
en man, som just lagar sig i ordning att gifva ett af dessa skådespel, så högt älskade
af Sönerne och döttrarna af den »segerrika hufvudstaden och verldens moder». Snart
har en krets bildat sig omkring »haui», såsom gycklaren kallas, och föreställningen
börjar. En ung trasvarg spelar rollen af pajas; en kappbabian visar sin läraktighet,
och haui’ns inedhjelparinna börjar gå omkring för att insamla den knappa betalningen,
bestående af några små kopparslantar. Det underbaraste återstår dock ännu.
Direktören, pajasson och apan springa beställsamma om hvar andra. Ändtligen griper
haui’n en af de lädersäckar, i hvilka han förvarar sina redskap, kastar den midt i
kretsen, öppnar den samma, tager i stället för musslan ett af musikfiendtliga demoner
uppfunnet instrument, kalladt »suinara», och börjar spela en entonig sång. Det
krälar och rör sig i säcken allt närmare öppningen, och slutligen blir det lilla,
ägg-formiga hufvudet af en orm synligt; efter hufvudet följer halsen och främre delen
af kroppen. Sålunda fritt, reser sig djuret på samma sätt som glasögonormen,
slingrar sig fullständigt ur säcken och rör sig nu långsamt upp och ned inom en af
konstmakaren på sätt och vis föreskrifver! krets, stolt vaggande det lilla hufvudet på
den utbredda halsen, och med blixtrande ögon följande mannens alla rörelser. En
allmän förskräckelse griper åskådarne, ty hvar och en vet, att ormen är den med rätta
fruktade »haie»; men knappt en enda anser för möjligt, att det är emedan konstmakaren
varit nog försigtig att på förhand utbryta gifttänderna, som han utan fara vågar
trotsa ormens vrede. Haui’n vrider och vänder ormen, alldeles som hos oss menageri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
