Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFTSNOKAR. 139
egare pläga göra, for att visa, huru tam han är, fattar honom om halsen, spottar
eller sprutar vatten på honom och trycker, omärkligt for åskådaren, plötsligt på ett
ställe i ormens nacke. I samma ögonblick sträcker ormen ut sig i hela sin längd
- och man förstår berättelsen i gamla testamentet: »Aaron kastade sin staf inför
Farao och för hans tjenare, och han vardt en orm. Då kallade Farao sine vise och
svartkonstige. Och de egyptiske trollkarlarne gjorde ock sammalunda med sina
besvärjningar. Hvar och en kastade sin staf ifrån sig, och de vordo ormar». Denna
orm ar grekernes och romarnes vidt berömde A spis, de gamle egyptiernes Ära
eller den sig uppresande, det upphöjdas sinnebild, hvars afbild man ser inhuggen i
templen på båda sidor om verldsklotet, hvars efterbildning konungen bar på sin
panna såsom ett prydande tecken af sin värdighet, och som sedermera efter det
fornegyptiska ordet kallades Uraeus, verldens mest berömda orm. Ur se u s or me n,
Aspis, Haie eller Egyptiska glasögonormen, af kolonisterne på Kap äfven
kallad Sp ött ormen (Naja Haje, fig. 55), uppnår fullväxt en längd af fullt ut 2 m.
och Öfverträffar sålunda något sin asiatiske slägting. I afseende på färgen kan man
lika litet om honom som om glasögonormen säga något allmänt gällande. De flesta
och i synnerhet de egyptiska aspis-ormarne äro på öfra sidan likfärgadt halingula,
på undersidan ljusgula, hafva likväl i halstrakten flera, olika breda, mörkare tvärband,
som sträcka sig öfver några tvärrader af plåtar. Varieteter finnas emellertid, hvilka på
öfra sidan visa alla öfvergångar från halmgult till svartbrunt och på undersidan
likaledes de mest olika färger. - Antager man, att alla i fråga kommande aspis-ormar
böra hänföras till en art, måste hela Afrika betraktas såsom det farliga djurets
utbredningsområde. I det trädlösa Egypten bebor ormen falt och öknar, sökande
sina kryphål i ruiner och stenrösen samt väl äfven i någon springråttas håla. I
Sudan och på Godahoppsudden uppehåller häri sig i skogar och på stepper, hvarest
åtskilliga mindre däggdjur öfver allt lemna honom hemvist i sina hålor, och der
gropar under trädrötter erbjuda honom passande gömställen. I bergstrakter, som
han ingalunda undviker, finner han tillräckligt med gömslen under större stenblock
eller till och med i de täta växtsnår, som bekläda marken. Han är ingenstädes
sällsynt, dock träffar man honom icke så ofta, som man kunde vänta. Alla egyptier
bära stor fruktan för haie och döda honom alltid, om möjligt är. I allmänhet tager
han till flykten vid åsynen af en menniska, men reser sig upp och sätter sig till
motvärn samt lägger sin lättretlighet och ilska ganska tydligt i. dagen, om man går
emot honom. Åtskilliga ormfångare påstå bestämdt, att när han tror sig kunna
uträtta något, störtar han sig på sin motståndare, och denne har då all anledning
att se sig för. - Med afseende på sättet att röra sig öfverensstämmer haie, såsom
det tyckes, fullständigt med glasögon orm en. Äfven haie är snabb på marken, går
ofta af egen drift i vatten, simmar bra och klättrar likaså. - Aspis-ormeus byte
utgöres af allehanda mindre djur, i synnerhet fält- och Springråttor, på marken
lefvande foglar och deras ungar, andra ormar, grodor och paddor, allt efter ort och
lägenhet. - Den egyptiske ormtjusaren fångar sjelf de aspis-ormar, hvilka han behöfver
för sina föreställningar, och denna fångst sker på ett mycket enkelt sätt. Beväpnad
med en lång, stark käpp af mimosaträ, den s. k. »nabut», uppsöker han passande
platser och letar här i alla kryphål, tills han finner en haie. I änden af käppen har
han fäst ett trasbylte, och detta håller han fram emot orrnen, så snart denne hotande
reser sig upp och gör min af att från försvar öfvergå till angrepp. I raseri biter
ormen i trasorna, och i samma ögonblick rycker ormfangaren käppen hastigt till
baka, for att derigenom bryta af ormens tänder. Aldrig nöjer han sig emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
