Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 STJERTGRODDJUR.
och undersätsig kroppsbyggnad, stort, bredt, mer eller mindre plattryckt, vid den
korta nosen trubbigt afrundadt hufvud, jemförelsevis stora, starkt framstående ögon,
som alltid äro försedda med tydligt utbildade, klaff-formiga ögonlock, små näsborrar,
som mynna ut i nosspetsen, utifrån aldrig synliga öron, en mer eller mindre tydlig
hals, som mot strupen vanligen begränsas af ett starkt utbildadt hudveck, smalr
spol- eller valsformig kropp, fyra jemförelsevis svagt utvecklade lemmar, af hvilka
framfötterna alltid hafva fyra, bakfötterna deremot merendels fem och endast
undantagsvis fyra, stundom långa, stundom korta, vanligen fria, mera sällan genom
simhud förenade tår utan klor, och slutligen en alltid kraftigt utbildad stjert, som
vanligen är längre än kroppen, i änden afrundad eller lansettformigt tillspetsad,
från sidorna mer eller mindre sammantryckt och sällan alldeles rund. Den fuktiga
huden är besatt med en mängd körtlar och vårtor och derför merendels mjuk och
ojemn. Dock finnas äfven många arter, hos hvilka den synes för blotta ögat
fullkomligt slät. På bakhufvudets sidor finnas stundom större körtelsamlingar, hvilka
likna paddornas s. k. öronkörtlar och betecknas på samma sätt. Båda käkarne äro
försedda med tänder och dessutom finnas små tänder på olika sätt anordnade vid
gombenets bakre kant. Tungan är rundad eller äggformig, hos en del arter med
hela sin undersida, hos andra med en smalare eller bredare remsa i midten lastväxt
vid munhålans botten och derför endast på kanterna mer eller mindre fri. Hos
andra arter hvilar hon deremot i midten på en stjelk, liknar således en svamp och
är antingen i kanten fri rundt omkring eller med sin främre spets fastväxt.
Långs-tåndade salamandrar (Mecodonta) utmärka sig derigenom, att
gomtänderna stå på inre kanten af två bakåt rigtade utskott af gombenen, hvilka löpa
ifrån hvar andra, hvarigenom tänderna framställa två bakåt mer eller mindre starkt
från hvar andra afvikande längdrader.
Salamandrar (Salaman d ra). Salamandern har alltid varit och är ännu
omtalad såsom ett fasansfullt, fruktansvärdt djur. Enligt de romerska lagarne
förklarades den, som låtit någon af sina medmenniskor förtära någon del af en sala- *
mander, for giftblandare och dömdes till döden. Ännu vid slutet af förra århundradet
sökte en hustru förgifta sin man medelst en salamander, hvars kött hon blandat i
maten, till lycka för mannen, som efter slutad måltid icke sporde någon annan
verkan, au att han kände sig mätt. Frans I valde till sinnebild en salamander i
lågor med underskriften: Nittrio et extinguo. Guldmakarne brände upp den stackars
varelsen under löjliga ceremonier och trodde sig kunna erhålla den metall, de sökte,
genom att sätta det stackars djuret öfver en smälteld och efter en viss tid drypa
qvicksilfver på den förkolnade »giftmasken», men ansågo detta tilltag för i hög grad
farligt. Likaså blef djuret vid eldsvådor martyr för vantron. Man kastade det
nemligen i lågorna i tanke att derigenom kunna rädda det brinnande huset. Den,
som vågade bestrida dylikt vanvett, tillrättavisades på det eftertryckligaste.
Salamandern eller Eldsalamandern (Salainandra maculosa, fig. 77), typ
för den efter honom uppkallade familjen liksom för sitt slägte, uppnår en längd af
12 till 17 cm. och är på djupt sammetssvart botten tecknad med stora, oregelbundna,
präktigt guldgula fläckar. Eldsalamanderns hemvist sträcker sig öfver mellersta och
södra Europa och når äfven öfver till nordvestra Afrika. Fuktiga, dystra platser,
t. ex. djupa dalar eller täta skogar, utgöra hans vistelseort, hålor under rötter och
stenar, åtskilliga djurs kulor m. in. lemna honom den bostad han behöfver. Om
dagen lemnar han denna endast efter regn, ty äfven hans arbetstid är natten. Torr
värme eller solens inverkan beröfvar hastigt hans kropp den för den samma så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
