Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ST JEHT GRODD JUR.
flykten med sådan våldsamhet, att de vanligen stöta häftigt emot stenar och
vattenkärlets glasvägg. Om natten hänga de sig fast vid någon växt i närheten af
vattenytan, sannolikt för att lättare kunna hemta luft. Ty ehuru de medelst gälar andas
i vattnet, komma de ofta äfven upp öfver ytan, intaga med så stor häftighet luft,
att man stundom förnimmer ett formligt buller, och vrida sig härpå blixtsnabbt om
med hufvudet nedåt, liksom våra vattenödlor. De betrakta såsom sitt byte alla djur.
som de kunna rå på och sluka, äro också lika glupska som våra tritoner, rnen kunna
icke svälja så stora bitar som exempelvis stora vattenödlan gör. Daggmaskar, små
kräftarter, i synnerhet vattenloppor, myrägg, små jordmaskar, grodlarver, unga små
grodor och dylikt samt såsom ersättning härför långa, maskformiga strimlor af rått
kött bilda deras föda, som först tuggas något litet och derpå s väljes. Hos oss i
Europa synes lekt iden icke rätta sig efter årstiden. Allt efter värmen genombryta
fostren ägghinnan förr eller senare och lefva derpå efter de äldre larvernas sed,
hvilka de från början likna till färg och utseende.
Sedan det nu är ovedersägligen bevisadt, att axolotlen endast är larven af ett
Stjertgroddjur, har man också kunnat anvisa honom hans plats i systemet. Enligt
Dum er ils undersökningar tillhör han det i Nordamerika vidt utbredda och artrika
Tvärtandstjertgrodornas slägte, hvilket med närstående former bildar underfamiljen
af samma namn (Lechriodonta). Sedan axolotlens slägte blifvit bestämdt, måste
äfven larvens forna vetenskapliga namn (Gy rinns mexicanus, Siren pisciformis,
Siredon Axolotl) förändras och axolotlen erhålla det namn, som tillkommer ett
förvandladt djur (Amlly stonia mexicanum).
Andra familjen: Fisk-groddjur (Ichthyoidea).
»Förutom det gudomliga ordets ofelbara vittnesbörd hafva vi så många andra
bevis på denna allmänna och förskräckliga vattenfloden, som det finnes många
länder, städer, byar, berg, dalar, stenbrott, lergropar. Plantor, fiskar, fyrfota djur, ohyra,
musslor, snäckor finnas utan tal; men af menniskor, som då gingo under, har man
hittills funnit ytterst få lemningar. De summo döda på vattenytan och förruttnade,
och af de då och då anträffade benen kan man icke alltid sluta till, att de äro af
menniskor.» Johann Jacob Scheuchzer, medicine doktor och medlem af många
lärda sällskap, inledde med dessa ord sin förklaring öfver den afbildning, han bifogade
en år 1726 utgifven afhandling med titel: Homo diluvii testis, på det att hvar och
en genast måtte vara öfvertygad om sanningen af hans ord, att man här hade »en
af de säkraste, ja, ofelbara lemningarna efter syndafloden», funnen i det Öningiska
stenbrottet. Men denna syndafiodsmenniska tjenade endast en kort tid den »lärda
och kuriösa verlden» till eftertanke, emedan Cuvier helt och hållet afklädde henne
hennes mensklighet och bestämde »den gamle syndarens bedröfliga benstomme» såsom
- de förstenade benen af ett Stjertgroddjur. Detta djur, som af paleontologen^
erhållit namnet Andrias Scheuchzeri, må öppna Fisk-gr ödd j ur en s familj
(Ichthyoidea), dit det rätteligen hör. Fisk-groddjuren skilja sig så betydligt från hvar
andra, att många forskare dela dem i flera familjer och att äfven vi anse oss böra
antaga två underfamiljer. Påfallande är i synnerhet extremiteternas svaghet i
förhållande till kroppens längd, äfvensom att >så väl fram- som bakfötterna stå långt i
sär och, ehuru de visserligen äro väl utvecklade, knappt längre kunna göra tjenst vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
