Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 FISKAR.
fiskar. De opariga fenorna sitta på kroppens vertikala medellinie och utgöras af
ryggfena, stjertfena och analfena. Den förstnämnda kan vara dubbel eller till och
med trefaldig, den sistnämnda åtminstone dubbel, och i de opariga fenornas ställning,,
gestalt, bildning och utsträckning råder den största mångfald. Sjelfva strålarne, som
icke äro mindre olika än fenorna, äro ömsom hornartad e, mjuka och böjliga, ömsom
hårda, tagglika, benartade, ömsom oledade, ömsom ledade, ömsom delade, upprispade
o. s. v. Alla leda mot särskilda ben i kroppens medellinie, mellan de stora.
muskelmassorna, och röras af små muskler.
Fiskarnes vanliga beklädnad består af fjäll af den mest olikartade gestalt och
sammansättning. Dessa egendomliga bildningar äro vanligen ordnade i regelbundna
och raka, på längden, på tvären eller snedt från ryggen till buken löpande rader,,
täcka hvar andra ofta liksom taktegel, men stå ock rätt ofta blott med kanterna
stötande intill hvar andra, utvidga sig eller förenas till stora skenor, sköldar och
skifvor, eller skilja sig från hvar andra och lemna enstaka ställen obetäckta, bli
försvinnande små eller saknas helt och hållet. Huden består af en fast läderhud och
en på ytan merendels till segt slem upplöst öfverhud. Färgämnena ligga dels i den
förra, dels mellan denna och öfverhuden; endast silfverfärgen frambringas af
egendomliga, tunna småskifvor.
Lansettfiskeu lär oss känna den lägsta graden af ryggkotornas utbildning.
Hos denna fisk finnes endast en axelsträng, en s. k. ryggsträng af broskcellartad
beskaffenhet, som sträcker sig från kroppens ena ände till den andra i rak linie,,
fram- och baktill slutar i en spets och omgifves af en slida, som uppåt fortsattes till
ett hudartadt omhölje för ryggmergen och saknar hvarje fast bildning. Verklig
skalle saknas, alldenstund ryggsträngen räcker ända till kroppsspetsens yttersta ände
och dess slida ingenstädes visar någon sidoutvidgning eller nervröret erbjuder någon
betydligare utveckling. Hos rundmunnarne finnes en afdelning motsvarande skallen,
som innesluter hjernans starkare ansvällning; likaså iakttager man hvar andra
motstående pariga, broskartade lister, de första antydningarna till kotornas öfra
bag-utskott. Hos störarne och många af urverldens fiskar finnas ännu inga särskilda
kotkroppar, utan endast en genomgående ryggsträng; dock sammanhvälfva sig på
sidorna om ryggmergen Öfre och undre bågstyckeu, och öfver denna hvälfning ställa
sig på ryggsidan enkla, broskartade taggutskott, liksom refben bilda sig på buksidan.
Först hos chimärerna börja kotor bilda sig i form af ringformiga skifvor, hvilka uppstå
i ryggsträngens yttre lager. Hos hajar visar sig ryggsträngen i sitt inre delad af
hinnartade, på midten genombrutna mellanväggar. Hos alla öfriga fiskar slutligen
inträder en mer eller mindre fullständig förbening, så att i stället för ryggsträng
ligger en rad kotkroppar bakom hvar andra. Dessa kotkroppar äro så väl fram- som
baktill kägelformigt urhålkade på det sätt, att håligheternas spetsar sammanträffa i
kotaxelns midt. Kotkropparne beröra hvar andra sålunda endast med sin yttre kant
och lemna dubbelt kägelformiga håligheter, som uppfyllas af en geléartad massa,
återstoden af den ursprungliga rvggsträngen. Endast en enda af alla hittills kända
1. O O i, O O C3J
fiskar, bengäddan, höjer sig Öfver denna bildning, alldenstund hos henne förekomma
kotkroppar, hvilka framtill ega ett ledhufvud och baktill en rund ledhåla. Refben
finnas hos de flesta fiskar, men förena sig aldrig med ett särskildt bröstben, utan
sluta alltid fritt i köttet. Jemte dem finner man hos många fiskar särskilda, med
refbenen mer eller mindre förbundna benartade taggar, som bilda sig i de seniga
blad, hvilka åtskilja musklerna och fått namn af bi-refben. I skallen upprepas
ryggradens bildningssätt. Der en utvidgning for den mer eller mindre starkt utvecklade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
