Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’228 FISKAK.
hjernan finnes, ser man äfven broskartade delar, hvilka först utveckla sig i skallens
botten, men småningom hvälfva sig till sammans uppåt och på detta sätt slutligen
bilda en fullständig, helt och hållet eller så när som på några få luckor sluten kapsel.
Hos tvärmunnarne är denna broskartad och på bakre delen försedd med en led,
hvarigenom den förbindes med ryggsträngen eller med första halskotan. Hos störarne
består skallen likaledes endast af en broskkapsel. Denna saknar led i
bakhufvud-trakten, men beklädes så väl ofvan som nedan af benartade täckskifvor. Hos alla
benfiskar slutligen kan man skönja förbeningens gradvisa framsteg. Hos nästan alla
förblir under de ben, hvilka sammanträda till en mer eller mindre fullständig kapsel,
ett broskartadt grundlag, hvilket således bildar hjernans omhölje, men de aflagrade
benen äro i trots af sin olika form alltid byggda efter samma grundplan och
motsvara benen i de högre ryggradsdjurens skalle. Såsom särskilda bihang till skallen
visa sig ytterligare två olika grupper af fasta delar: läppbrosken hos de flesta
brosk-och slemrörsbenen hos de flesta benfiskar. De förra, hvilka äro desto mera
utvecklade ju lägre fisken står, bilda hos rundmunnarne största delen af skallen och utgöra
i synnerhet de fasta stöden för läpp- och känseltrådarne samt försvinna hos
tvärmunnarne, framför allt hos rockorna, allt mera. Slemrörsbeu kallas de bildningar,
som i en fullständig halfcirkel draga sig omkring ögonhålans undre kant, ja, hos
några fiskar till och med utsträcka sig så långt, att de äfven baktill sammanväxa
med förlocket. Till dessa ben sälla sig dessutom andra, mindre ben, som merendels
ligga baktill på skallen, öfver ögonhålan eller på nosen och bilda rör kring hufvudets
slemgångar. De vanligen rörligt med skallen förbundna ben i hufvudet, hvilka
framställa ansigtsdelen, sluta sig härtill såsom en rad olika, nedåt hvälfda bågar, hvilka
bilda än mer, än mindre fullständiga ringar och begränsa ingången till
matsmältnings-hålan. Framför de öfriga ryggradsdjuren utmärka sig fiskarne med hänsyn till
an-sigtsbenen i sin skalle derigenom att en mängd ben, som hos de högre djuren förena
sig till ett enda ben, äro åtskilda och att många ben, som hos de högre djuren äro
orörliga, här blifvit rörliga. Ofverkäksbågeu ersattes hos rundmunnarne af läppbrosken
och är hos hajarne föga utbildad, skild från skallen och förbunden med underkäken
genom en led. Hos benfiskarne bildar den munnens öfre kant och består här af två
par ben, mellankäken och den egentliga öfverkäken. Gombågen utgöres af gombenen
samt inre och yttre vingbenen. Underkäkshalfvorna äro blott sällan sammanväxta
med hvar andra i midten, men merendels orörligt förenade genom fibermassa eller
söm. Underkäken består alltid af flere stvcken, vanligen tre, stundom fyra, ofta sex.
.J 7 O ’ v ’
Aflägsnar man alla dessa ben, visar sig benfiskarnes munhåla begränsad af flerehanda
bågar, af hvilka de flesta, men likväl aldrig den främre s. k. tungbensbågen, bära
gälfransar. Dessa bågars ändspetsar sammanlöpa framtill i tungbenet, som består af
en rad opariga, i medellinien bakom hvar andra liggande benstycken. Vid
tungbens-hornens yttre rand finnas platta, sabelformiga, till antalet föga vexlande benstrålar,
hvilka tjena till att spänna den gälspringan tillslutande gälhinuan och kallas
gäl-hinnestrålar. Bakom tungbensbågen följa fyra gälbågar, hvilka hos de flesta
brosk-fiskarne sammansättas af två, hos benfiskarne af fyra stycken och på sin bakre sida
bära små gälblad, men framtill vanligen taggar eller tänder. - Kraftiga muskler
ligga på båda sidor om ryggraden, vanligen i två afdelningar på hvar sida, så att
man kan urskilja fyra muskelsträckor: två öfre, som bilda ryggen, och två undre,
som bilda bukväggarna och stjertens undersida. De visa en egendomlig bildning, på
tvären delade i en mängd skifvor, hvilka skiljas från hvar andra af seniga blad.
Rörelsen i vattnet förmedlas hufvudsakligen af dessa muskelmassor, som möjliggöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
