Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 FISKAR.
hållas, att fiskarne vid sin andhemtning icke sönderdela vattnet i dess beståndsdelar
och på detta sätt erhålla det för deras lifs bestånd nödiga syret, utan att de endast
och allenast förbruka den luft, som i mycket ringa mängd finnes inblandad i vattnet.
Äfven fiskarne kunna således qväfvas i vatten, om ej tillräcklig luft är mekaniskt
inblandad i detta, liksom de qväfvas i luften, då deras gälblad torka och omöjliggöra
blodets cirkulation i sina hårrörskärl. - En nödvändig följd af andhemtningen genom
gälar är, att fiskarne icke hafva någon egentlig stämma. Från flera arter förnimmer
man visserligen toner, rigtigare sagdt buller, nemligen ett knorrande eller brummande
läte. Hvarken det ena eller det andra kan likväl på minsta sätt jemföras med de
högre djurens läten, som äro en följd af deras stämma, alldenstund här i fråga
varande läten oftast uppstå endast genom de hårda gällockens eller må hända fenornas
och fjällens gnidning mot hvar andra, på visst sätt sålunda erinrar om de
gräshopp-artade insekternas surrande. Ordspråket: »stum som en fisk» uttrycker i sjelfva verket
den fulla sanningen. Hjernans förmögenheter motsvara hennes ringa storlek. Ehuru
det i allmänhet med stor pupill utrustade och omfångsrika ögat endast hos få fiskar,,
exempelvis hos flundrorna, visar sig rörligt, se de likväl bra äfven i de djupare
vattenlagren, emedan de härstädes svagare ljusstrålarne, tack vare den stora pupillen, likväl
kunna uppfångas. Det kan icke betviflas att fiskarne höra, fastän de hvarken ega
trumhinna eller hörselben; man kan nemligen framlocka tama fiskar genom ljudet
af en klocka och derjemte iakttaga, att de mera skygga arterna fly vid starkare
buller. Svårligen är man dock berättigad att antaga, att de förmå skilja mellan
olika toner. Lukt och smak stå sannolikt mycket lågt utan att egentligen derför
vara förkrympta. Vattnet förhåller sig till de genom lukten märkbara gaserna på
efct annat sätt än luften, men hindrar alldeles icke deras utbredning, och för den
skull kan väl antagas, att fiskarne förnimma bestämda slag af lukt på temligen stort
afstånd. Vi veta icke, huru förhållandet är med smaken. Hos djur, som sluka allt
byte helt utan att tugga eller stycka det, kan man väl knappt tänka på en sådan
upplösning eller kemisk sönderdelDing af näringsämnena, som för smaken erfordras;,
snarare får man väl antaga, att känselsinnet ersätter den egentliga smaken. Känseln
synes också hos fiskarne vara långt mera gynnad än de öfriga sinnena, med
undantag af synen. Att fiskarne uppfatta hvarje yttre vidröring, kan man med visshet
påstå; deras känselförnimmelse visar sig äfven tillgänglig icke allenast för gröfre,,
utan äfven för finare inflytanden. Detta bevisas till fyllest af fiskarnes allmänt
kända, ehuru ännu föga undersökta förmåga att ändra färg. Flundror och andra
bottenfiskar, som länge legat på sandig botten, antaga en viss, sanden ända till
förvillelse liknande färg, men förändra denna öfverraskande hastigt, då de komma på
en annorlunda färgad botten, exempelvis ljusgrå kisel. Äfven andra fiskars öfverhud
visar sig lika känslig för ljusets inflytande; så är i synnerhet fallet med forellernas
hud, som mörknar, om fisken vistas i tätt beskuggadt, således mycket dunkelt vatten
eller i en med lock tillsluten fiskbehållare, och blir blekare, om han kominer i sol-
belvst vatten eller genom lockets aftagande från den nämnda behållaren utsättes för
". .. ° °
ljuset. Äfven mekaniska inverkningar, hudens tryckning eller gnidning, kunna
framkalla plötsliga färgförändringar hos lefvande fiskar, och likaså påverkas ytterhuden
af inre rörelse, fortplantningsbegäret, med andra ord, begäret att uttömma mjölken
och rommen, skräck och ångest, hvarvid de s. k. färgbehållarue sammandragas eller
utvidgas, hvilket endast låter hänföra sig till en hudnervernas verksamhet. Till
trefvande använda fiskarne sina läppar eller de trådformiga bihang, som finnas hos
många, eller fenorna. Härtill kommer den känselförmåga, som ligger i sidolinierc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
