Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKAR I ALLMÄNHET. 231
härifrån bildar rommen hos det stora flertalet fiskar en säck, på hvars inre yta
stun-’dom veck, stundom flersidiga, hudartade utsprång visa sig, i hvilka äggen utveckla
.sig så, att de vid genombrottet efter sin utbildning falla i romsäckens håla. Denna
sistnämnda förlänger sig omedelbart i äggledaren, hvilken stundom förr, stundom
senare förenar sig med andra kroppssidans äggledare och omedelbart bakom anus
.och en mellan denna och urinöppningen belägen vårta mynnar utåt. Hos några
benfiskar, som föda lefvande ungar, utvidgas äggledarens bakre ände för att upptaga de
sig utvecklande äggen. Hos flere ganoider bildar äggstocken en för sig afsluten
massa, och den vanligen långa och vridna äggledaren har på hvardera sidan en
trumpetformig öppning till bukhålan, i hvilken äggen komma för att sedan föras
utåt. Hos bredmunuarne finnes en parig eller oparig äggstock, som icke står i
omedelbar förbindelse med de pariga äggledarne. I hvar och en af dessa visar sig en tjock,
väl utbildad körtel, som utan tvifvel afsöndrar äggens hölje. Längre nedåt bildar
hvarje äggledare, i det att den utvidgar sig, en lifmoder, hvari ungarne utveckla sig
vidare, och mynnar derefter gemensamt i ändtarmens bakre vägg. Mjölkesäckarne
äro hos de flesta benfiskar hudartade, af mångfaldiga kanaler genomdragna, så att
-de nästan erhålla utseende af en svamp. De båda sädesledarne öppna sig utåt i en
gemensam mynning. Hos bredmunnarne visa sig de hanliga könsverktygen
fullkomnade, i det att hos dem sädesdjuren icke såsom hos benfiskarne utvecklas i förgrenade
kanaler, utan i små, af andra blåsor omslutna blåsor, hvilkas utförsgångar
sammansätta en bitestikel, från hvilken sädesledaren mynnar i kloaken. Också finnas hos
.dem verkliga parningsorgan, två långa, valsformiga broskbihang, som stå på sidan
om bukfenorna bredvid stjertroten.
I enlighet med våra flera gånger uttalade grundsatser kunna vi icke betrakta
fiskarne såsom begåfvade djur. Deras rörelseförmåga inskränker sig strängt taget
till simmandet, är således mycket ensidig. Flera arter hafsfiskar kunna lyfta sig
öfver vattnet och liksom flygande tillryggalägga en sträcka, men deras flygande är
dock intet annat än ett hoppande, som understödjer af de stora bröstfenorna och
hvartill de under simningen tagit sats; deras större begåfning i detta hänseende är
således af ringa betydelse. Likaså känner man flera arter, hvilka äro i stånd att på
mjuk, vattendränkt gytja krypa framåt eller borra sig in i denna, äfvensom flera,
hvilka på samma sätt och med särskild hjelp af sina fenor kunna röra sig på torra
landet och till och med klättra uppför sneda ytor. Detta krypande kan dock lika
litet jemföras med ormens prydliga framglidande som de s. k. flygfiskarnes surrande
genom luften kan jemföras med fogelns flygt. Endast så länge fiskarne befinna sig
i vattnet, endast då de simma, synas de oss vara i besittning af rörelseförmåga.
Men då ådagalägga de sannerligen också ett mycket stort mästerskap. Man säger,
att laxen på en sekund kan tillryggalägga 8, på eu timme öfver 25000 meter, och
^letta är, hvad den första uppgiften beträffar, sannolikt icke öfverdrifvet, ty i sjelfva
verket klyfver denna fisk vågorna nästan med pilens snabbhet. De väldiga musklerna
på båda sidorna, hvilka fästa sig vid den mägtiga åran, stjertfenan, och utöfva en
.så eftert^cklig verkan, möjliggöra en ofantlig kraftyttring och till och med
luftsprång af betydlig höjd, medan de öfriga fenorna reglera rigtningen. Men flera
fiskar, i synnerhet de med spolformig kropp och små fenor, simma på ett helt och
hållet afvikande sätt medelst slingrande rörelser af kroppen eller vågformiga böjningar
af deras långa, låga ryggfenor, och på samma sätt simma äfven de uppifrån nedåt
sammantryckta, skif lika fiskarne, endast med den skilnad att de, i stället för att
beskrifva våglinier åt sidorna, beskrifva våglinier uppifrån nedåt. - Det måste fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>