Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
BENFISKAR. TAGGFENIGA.
förföljande af andra fiskar närmade sig intill kusterna. Om hans lefnadssätt
föreligga ännu inga iakttagelser. I magen på några, som man undersökt, har man funnit
bläckfiskar och andra hufvudfotade. Köttet anses vara mycket smakligt och skattas
fullt ut så högt som laxens. Det har dertill enligt isländarnes åsigt den förträffliga
oegenskapen att skydda mot allehanda sjukdomar.
Familjen Bastardmakrilar (Carangidae).
Med makrilarne förenade man fordom äfven de fiskar, som Giinther under
ofvanstående benämning sammanfört i en särskild familj. De skilja sig från
makrilarne, hvilka de till sitt yttre likna, hufvudsakligen genom sin benstomme, i synnerhet
genom kotornas antal, hvilket är mindre än hos makrilarne. Kroppen är merendels
.sammantryckt från sidorna, lång eller kort och hög, beklädd med små fjäll eller naken.
Fenornas förhållande liknar mycket makrilarnes. - Äfven denna familj, af hvilken
man känner öfver 160 arter, träffas i alla zoners haf, och dess medlemmar lefva på
det hela på samma sätt som makrilarne, uppehålla sig merendels i de djupare
vattenlagren, förena sig i stim och förfölja smärre fiskar ofta ined sådan ifver, att de med
framdelen af sin kropp skjuta upp öfver vattnets yta. Enstaka fiskar förfölja de icke,
men för stimmen blifva de icke mindre förderfliga än makrilarne. Deras kött
användes, ehuru det i godhet står efter de sist omtalade fiskarnes.
Bastardmakrilslägtet (C ar an x) kännetecknas hufvudsakligen genom sidoliniens
foepansring med kölförsedda fjällsköldar, af hvilka hvar och en bär en tagg. Båda
ryggfenorna äro utvecklade; bastardfenor saknas. Framför första analfenan sitta två
fina taggar. Bröstfenorna äro stora och långa, fjällen, med undantag af sköldarne,
små. - Taggmakrilen (Caranx trachurus, fig. 109, &, sid. 283), liknar till sin
gestalt makrilarne och har liksom de en spolformig kropp, ett spetsigt hufvud, en
tunn stjert med stark fena. Hans längd utgör omkring 30 cm. Färgen är ofvan
blågrå, inunder silfver. Fenorna äro gråaktiga. Första ryggfenan spännes af 8
strålar, den andra af l taggstråle och 32 mjuka strålar. I bröstfenorna finnas 21,
bukfenorna hafva l hård och 5 mjuka strålar. Analfenan räknar 2 taggstrålar, l enkel
och 26 delade, stjertfenan 17 klufna strålar. Med hänseende till sin utbredning
öfverens-.stämmer taggmakrilen i det närmaste med den egentliga makrilen. Äfven taggmakrilen
förekommer lika väl i Medelhafvet som i Atlanten med inbegrepp af Nordsjön och
Kattegat, men -är i Östersjön sällsynt och går icke längre öster ut än till mecklenburgska
kusten. Ar 1834 närmade sig, enligt Bicheuo, ett oräkneligt stim taggmakrilar
den irländska kusten. Så långt ögat nådde tycktes hafvet vara stadt i jäsning.
Stimmet kom ända intill stranden, och alla personer, som kunde få plats på en något
framspringande klippa, behöfde endast sticka händerna i vattnet och gripa till; med
hvarje skickligt grepp fångades icke allenast en, utan tre till fyra af dessa fiskar.
Badande personer besvärades i hög grad af taggmakrilarne, och hafvet tycktes bestå
mera af dessa fiskar än af vatten. Man såg deras dunkla massa långt ut i hafvet
fylla de öfra vattenlagren. Alla slags nät framsöktes och användes, men man kunde
icke upptaga alla ur näten, ty de fångade fiskarnes massa var allt för stor för
.att man skulle kunnat berga den. Flera nät måste man draga intill stranden for
att tömma dem derstädes. Ett sillnät med vida maskor visade sig särdeles nyttigt;
hvarje maska innehöll en fisk, så att härigenom en formlig mur uppstod, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
