Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BASTARDMAKRILAR. S VÅRDFISKAR, 299
likaledes måste släpas till stranden. Man kunde icke ens tänka på att räkna eller
på ett ungefår uppskatta de fångna taggmakrilarnes antal: man räknade efter
kärrlaster. Detta fiskens uppträdande i massa varade en hel vecka, och dervid visade
sig, att morgon- och aftontimmarne måste vara deras måltidsstunder, alldenstund de
just då visade sig förföljande unga sillar, med hvilka de fullstoppade sin mage. -
Taggmakrilens ägg utvecklas flytande i hafvet, hans ungar söka sig skydd och föda
hos maneterna. Hans kött kan icke jemföras med makrilens. I Storbritannien kallar
man honom »hästmakril» för att antyda den dåliga beskaffenheten af hans kött.
Sällan föres han till torget; på många ställen af kusten försmå honom till och med
de fattigaste.
Familjen Svärdfiskar (XipMiäw).
Fordom räknades äfven svärdfiskarue till makrilarne, emedan den inre
byggnaden hos båda öfverensstämmer i många afseenden. Svardfiskarnes egendomlighet
synes dock berättiga till deras frånskiljande, ty icke allenast bildningen af
öfverkäken, utan äfven fenornas gestalt och tändernas frånvaro äro vigtiga kännetecken.
S värdfiskar ne, af hvilka omkring tio arter blifvit beskrifna, hafva en långlagd kropp,
som på sidorna är något sammantryckt, baktill nästan trind. Främre delen af ryggen
från första ryggfenan till hufvudet är svagt sluttande framåt; öfverkäken utdrages till
ett svärdformigt utskott, som består af en bred, mer och mer afsmalnande, i änden
i en trubbig spets utlöpande, i kanterna skarp och fmtandad, i främre delen hvälfd,
mot roten platt och här till och med insänkt, ofvan strimmig, inunder med en fåra
försedd skifva, i hvars bildande mellankäksbenen, silbenet och plogbenet deltaga.
Svärdets massa är uppfyld af celler och består af en rad tomrum, hvilka sammanhållas
och täckas af mycket fast benmassa samt desslikes genomdrages af fyra rör, kanaler
till upptagande af de närande kärlen. Underkäken är icke förlängd; rnunöppningen
når långt bakom ce stora ögonen. Fenorna förtjena uppmärksamhet, mindre för sin
egendomliga bildning än derför att de äro helt olika hos unga fiskar mot hos gamla,
då de på visst sätt afuötas med tiden. Men denna afnötning sker icke hos alla arter,
utan gör sig endast hos några märkbar, så att det inom familjen finnes medlemmar,
hvilka äfven på ålderdomen visa ungarnes kännetecken. Som alla svärdfiskars
lefnadssätt synes vara fullkomligt öfverensstämmande, är till fyllest att skildra det
samma hos den mest kända arten. - Svärdfisken (XipJiias gladius, fig. 116) är
ett väldigt djur af 3 till 5 m. längd, hvaraf svärdet upptager något mer än
fjerdedelen, och en vigt af 200 till 400 kg. Han är till färgen blåaktig, inunder ljusare,
och beklädes i stället för fjäll af ett skrofligt skinn. - Ännu har man. icke lärt till
fullo känna svärdfiskens utbredningsområde. Han är ständig invånare i Medelhafvet
och i synnerhet kring Sicilien ingalunda sällsynt, men iakttages och fångas under hela
året äfven vid Genua och Nizza. Han är dock ingalunda inskränkt till detta haf,
utan genomströfvar äfven Atlantiska hafvet norr ut ända till Storbritannien och Norge,
*. ’ ^^
intränger till och med i Östersjön och synes å andra sidan hafva blifvit iakttagen
öfver allt långs hela den afrikanska kusten liksom äfven i Indiska oceanen. Han lär
nästan endast uppehålla sig i vattnets öfra lager, så att hans ryggfena vanligen skjuter
upp öfver ytan. Merendels anträffar man två och två svärdfiskar till sammans, hanne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
