- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
328

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

328 BENFISKAK. MJUKFENIGA.

ställen och väljer helst ett djup af 25 till 40 eller 50 famnar för att lägga äggen.
I fruktsamhet öfverträffas han svårligen af någon annan fisk. Leeuwenhoeck
påstår sig hafva funnit omkring nio millioner ägg i en hona; Braydley skattar äggens
antal till minst fyra millioner. Lektiden inträffar på östra sidan af Atlanten och
af Ishafvet tidigt på föråret, nemligen i februari, och redan i början af januari närmar
sig kabeljon härstädes kusterna. På vestra sidan af samma haf inträder lektiden
först senare, i maj och juni, tvifvelsutan derför att golfströmmen icke härstädes
utöfvar sin lifgifvande och mognande värme. Ett halft år derefter hafva ungarne redan
uppnått omkring 20 cm. längd, och i sitt tredje lefnadsår kunna de fortplanta sig.
De lekande fiskarne uppträda i oräkneliga massor, såsom norrmännen betecknande
nog uttrycka sig, i berg, d. v. s. i tätt packade stim, som till flera meters höjd simma
öfver hvar andra och intaga en sträcka af en sjömil och derutöfver; de draga sålunda
till kusterna eller sandbankarna, drifva flere dagar omkring vid dessa, ersättas
ständigt af nya fiskar och försvinna småningom åter. Vid nordamerikanska kusterna
inverka två djur, loddan och en bläckfisk, på stimmens gång. Den förra eller loddan
besöker samma orter för att leka och tjenar då nästan uteslutande till föda åt den i
hög grad glupska kabeljon; bläckfisken kominer derefter, då loddan aflägsnat sig,
liksom om han vore bestämd att aflösa denna och nu i sin ordning låta sluka sig.
- Kabeljon, hvars föda utgöres af fiskar, musslor och kräftor, förtär för öfrigt allt,
som han tror sig kunna rå på, biter åtminstone efter det, ja, efter alldeles onjutbara
ting, endast de glittra eller på annat sätt väcka hans uppmärksamhet, l Östersjön
uppträder torsken allestädes, hvarest sillen visar sig, och fyller sin ständigt hungrande
mage med strömming ända till dess han är färdig att spricka, slukar skal-, blöt- och
kräftdjur, till och med tång och sjögräs och skonar naturligtvis icke heller sina egna
ungar. - Till kabeljofångsten använder man på norska kusten nät; på alla andra
ställen brukar man deremot bottenref, s. k. storbackor, och handkrok, hvilka båda
emellertid spela en betydande roll äfven vid Lofoten. Bottenref ven är en lina af
omkring 2000 m. längd, på hvilken finnes omkring tolf hundra tafsar med sina
krokar. Den utkastas och upptages hvar sjette timme; de fångade fiskarne hopsamlas,
krokarne förses med nytt bete, der så behöfves, och refven utkastas på nytt. Under
mellantiden, som förflyter till dess den åter skall upptagas, sysselsätta sig fiskarena
med att meta med handkrokar, af hvilka de taga en i hvardera handen, hastigt draga
upp dem, så snart de märka, att något fastnat på dem, och genast åter sänka dem
i djupet. Vid det ofantliga antalet fiskar är det ingalunda sällsynt, att hvarje
särskild man af en båts besättning dagligen fångar mellan tre- och fyrahundra exemplar.
Derjemte bedrifves med ifver fångsten af loddor eller på andra ställen af sill, emedan
man använder köttet af dessa djur till bete. I brist af dylik småfisk kunna äfven
den fångade kabeljons inelfvor användas för samma ändamål. Strax efter fångsten
tager bytets tillredande sin början. Man afskär först och främst hufvudena och kastar
dem åt sidan i särskilda tunnor eller fat, urtager derefter fiskarne och klyfver dem
med ett enda hastigt och skickligt snitt ända till stjertfenan. Lefvern lägges i ett
fat, rommen i ett annat, de öfriga inelfvorna skäras genast sönder och användas till
bete antingen med detsamma eller så snart behofvet det kräfver. Under
vinter-fångsten bereder man, åtminstone på Lofoten, först endast stockfisk. Hvarje större
fartyg medför ett betydligt antal gafflar och stänger, med hvilkas tillhjelp de på land
förut uppförda ställningarna ökas. På dessa upphängas nu de i hafsvattnet sköljda,
till stjertfenan delade kabeljofiskarne för att torka, och detta sker på de flesta öarna
under bar himmel, men här och der äfven under skjul, hvilka icke sätta något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free