Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORSKFISKAR. 329
hinder i vägen för luftdraget. På dessa ställningar torka fiskarne så småningom;
vid ogynsam väderlek kan man ännu i juli se ställningarna upptagna af sin
börda. Först sedan stockfisken blifvit alldeles torr, bringar man den samma i
magasinen, i knippor liksom risqvistar, och uppstaplar honom i stora högar ända till
försäljningen. Under särdeles gifvande år, då alla ställningar hastigt fyllas, bereder
man af den sist fångade kabeljon klippfisk. För den skull delas fisken långs
ryggraden och får antingen först ligga några dagar i saltlake i stora fat och utbredes
derefter på klipporna för att torka, eller lägges den genast på klipporna till
torkning och beströs härvid ined salt. Har man tillräckligt med fat, så beredes en god del
af bytet till laberdan, d. v. s. de klufna fiskarne lagras i rader i faten, mellan hvarje
lager strös salt, och tunnorna tillslutas, så snart de äro fylda. I nordliga Norge
infinna sig under fiskets tid regelbundet ryska skeppare från Archangel, hvilka efter
god rysk sed försmå allt hvad tunnor heter och utan vidare omständigheter stufva
den af dem uppköpta kabeljon och annan fisk i skeppsrummet, härstädes insalta den
och tilltrampa lasten med juftläderstöflarne. Kabeljohufvudena användas i Norge
nästan uteslutande till kreatursfoder. Lefrarna läggas efter fiskets slut i stora kar,
hvilka till plåga för sydläudingens fina sinnen ofta uppställas midt i städerna, och,
då deras innehåll förruttnar, utbreda en olidlig stank. Det oljeaktiga fett, som
afsöndras ur lefrarna, eller lefvertranen, afskummas tid efter annan, renas genom
sil-ning och fylles allt efter sin godhet på olika fat. Bäst är naturligtvis den, som
erhålles några få dagar efter förruttnelsens inträde, sämst återstoden, som erhålles
genom kokning. Den finare medicinaltranen erhålles genom särskild, omständlig
reningsprocess. - Ar 1861 besöktes Lofoten af mer än 20000 menniskor, som
bemannade nära 5000 fartyg. Mer än nio millioner kabeljofiskar torkades och lika
många bereddes till klippfisk och laberdan, och omkring en million åts färsk. Ar
1877 utgjorde fångsten Öfver 25 millioner. Fisket på New-Foundlandsbanken
lemnade enligt C or n ak redan i början af detta århundrade öfver 300 millioner fiskar,
oberäknadt 100 millioner, som erhöllos i Lorenzgolfen. - Y ar re 11 berättar, att
man i olika delar af Skottland en längre tid hållit fångad kabeljo i
saltvattens-dammar med god framgång. Under fisket bragtes småningom de fångade fiskar, som
icke voro allt för mycket skadade, i de ifrågavarande dammarne, i hvilka de
fodrades med alla slags musslor och skaldjur. Snart vande de sig så vid det trånga
rummet, att de efter utseendet befunno sig ganska väl, lärde känna tiden, då de
erhöllo föda, och sträckte sina hungriga munnar ur vattnet, så snart deras väktare
nalkades. En kabeljo lär hafva hållit ut tolf år i en sådan dam. Enligt den
erfarenhet jag gjort med torsk, som jag sjelf haft, anser jag förestående
uppgifter fullkomligt sannolika. Ingen hafsfisk vänjer sig lättare vid fångenskap i trångt
rum, ingen visar sig mera benägen att taga emot föda, ingen äter mer, ingen växer
hastigare än kabeljon. Håller man vattnet i hans bäcken tillräckligt kallt, gifver
man honom riklig föda, så trifves han icke allenast förträffligt, utan uthärdar
äfven flera år i ett for honom tydligen ytterst trångt rum.
Koljan (Gadiis ceglefmus, fig. 130, V) skiljer sig från kabeljou genom mindre
storlek, mera långsträckt gestalt och spetsigare första ryggfena äfvensom genom
färgen. Hennes längd utgör 50 till 60 cm., hennes vigt kan uppgå till 8 kg.
Färgen är på ryggen brunaktig, på sidorna silfvergrå. Sidolinierna och en fläck mellan
bröstfenan och första ryggfenan äro svarta. Första ryggfeuan spännes af 15, andra
af 21, tredje af 19 strålar, bröstfenan har 18, bukfenan 6, första analfenan 24,
andra 18, stjertfenan 25 strålar. - I Nordsjön är koljan ingenstädes sällsynt, på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
