- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
358

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

358

BENFISKAR. BLASMUKNAB.

derjemte i andra länder af denna verldsdel. Vilkoret för hans förekomst och lif är
klart, rinnande, syrerikt vatten. Han finnes derför i alla bergsvatten, merendels i
floder och bäckar, men derjemte äfven i sjöar, hvilka matas af genomströmmande
vatten eller af i dem uppspringande rika källor, af den enkla orsaken, att på ena
som andra stället genom vattnets lifliga rörelse en mycket stor del af det samma
oafbrutet bringas i beröring med den yttre luften och sättes i tillfälle att fortfarande
upptaga så mycket luft, således äfven syre, som vattnet öfver hufvud kan upptaga.
I höga bergstrakter stiger forellen enligt Tschudi upp till alpregionen; men högre
upp än 2000 m. öfver hafvet finnes han dock ingenstädes i Schweiz, emedan de här
belägna sjöarnes vattenspegel nästan hela året om täckes af is. I Tyrolen stiger
forellen 300 till 500 m. högre, och i backarne i Sierra de Gredos eller Sierra Nevada
går han upp till 3000 m. höjd öfver hafvet, emedan snögränsen härstädes ligger högre.
- I rörelsernas snabbhet och skicklighet öfverträffas forellen endast af några bland
de med honom beslägtade formerna, men svårligen af andra flodfiskar. Sannolikt måste
han räknas till de fiskar, som föra ett nattligt lefnadssätt; åtminstone tala alla
iakttagelser för, att forellerna först mot aftonen utveckla hela sin liflighet och
företrädesvis under natten sköta sitt förnämsta bestyr, att lifnära sig. Om dagen dölja de
sig gerna under utskjutande stenar i strandbrädden eller i allmänhet i håligheter och
kryphål, sådana de stenarter bilda, hvilka finnas i deras boningsvatten. Men då allt
omkring dem är fullkomligt stilla, äro de äfven vid denna tid i rörelse ute i det
friare vattnet, alltid med hufvudet rigfcadt mot strömmen, och här stå de antingen
skenbart stilla på ett och samma ställe under en qvarts timmes tid eller längre, men
i sjelfva verket rörande fenorna så pass mycket, som fordras för att bibehålla
ställningen, eller ock skjuta de plötsligt som en pil genom vattnet, med underbar
skicklighet följande dettas hufvudströmfara och pä detta sätt finnande sin väg i grunda
bäckar, der man skulle kunna tro det vara omöjligt för dem att komma fram. Då
de störas, pläga de, om det är dem möjligt, åter vända om till något kryphål för att
gömma sig, ty de tillhöra de mest skygga och försigtiga af alla fiskar. Utfor
floderna komma de på två olika sätt, i det att de antingen med hufvudet vändt mot
strömmen låta denna långsamt drifva sig, eller ock med uppbjudande af alla krafter
skjuta så hastigt genom vattnet, att deras rörelse i snabbhet vida Öfverträffar
vattnets hastighet. Så länge forellen står stilla, öfverskådar han sorgfälligt sitt
jagt-område, vattnet bredvid och framför sig och vattenytan eller luften uppöfver sig.
Om en insekt, lika mycket om den är stor eller liten, närmar sig intill platsen, der
forellen står, förblifver denne orörlig till dess insekten kommit inom lämpligt
afstånd, då han med ett eller flera kraftiga slag af stjertfenan mot vattnet skjuter lös
på sitt offer eller kastar sig upp öfver vattenytan för att fånga det. Så länge
forellen är ung, jagar han företrädesvis insekter, maskar, iglar, snäckor, fiskyngel,
småfisk och grodor, men har han väl uppnått en vigt af ett till halftannat
kilogram, så täflar han i glupskhet med hvarje roffisk af samma storlek, står åtminstone
knappt efter för gäddan och vågar sig på allt lefvande, som han tror sig kunna rå
på, den egna af kom m an icke undantagen. Likväl bilda äfven nu alla såsom larver
eller uti fullbildacl form i vattnet lefvande insekter och små kräftdjur hufvuddelen
af hans måltider. För de förstnämnda visar han en så utpreglad förkärlek, att han
tyckes lida brist, om i ett af foreller bebodt vattendrag andra insektätande fiskar, äfven
sådana, som han sjelf gerna slukar, förökar sig till öfverrnått. Forellens
fortplant-ningsverksamhet börjar vid midten af oktober och fortfar under vissa omständigheter

o u *-’

till in i december. Redan fiskar af 20 cm. längd och 150 gr. vigt äro fortplant-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free