Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAXAR. 359
ningsdugliga, men ganska många af dem förblifva ofruktsamma och leka icke. Med
tiden bli dock sannolikt dessa sterila foreller fruktsamma. Leken sker i grundt vatten
på kiselstensbotten eller bakom större stenar, der en hastigare strömning råder.
Honan, som söker plats att lägga rommen, åtföljes vanligen af flere hannar af mindre
storlek, som ingalunda allenast hafva för afsigt att befrukta, utan äfven uppäta en
del af de nyss lagda äggen. Honan befriar sig aldrig på en gång från alla äggen;
leken sker snarare i flere omgångar inom loppet af omkring åtta dagar och, såsom
lätt är förklarligt af det föregående, vanligen nattetid och helst vid månsken. Efter
.ungefär sex veckor, allt efter den rådande väderleken tidigare eller senare, utkrypa
.ungarne och stanna mer eller mindre orörliga, d. v. s. i bästa fall endast rörande
de korta bröstfenorna, på kläckningsstället till dess att de förtärt den vidhängande
ägg-gulsäckeri och känna behof af annan föda. Först nöja de sig med de allra
minsta vattendjur, sedermera våga de sig på små maskar, derefter på insekter och
fiskyngel, och med storleken växer deras roflust. - Forellynglet hotas af många
fiender. Ännu innan de befruktade äggen blifvit utkläckta, anställa hvarjehanda på
bottnen gående fiskarter, men framför allt lakar, stor förödelse bland dem.
Strömstaren eller till och med arian torde väl äfven förtära ett och annat agg. Men
sedan äggen blifvit utkläckta, borttaga utom läkarne äfven andra roffiskar, i synnerhet
de äldre forellerna, många ungar, och då omsider forellen kommit så långt, att han
sjelf blifvit röfvare, har han äunu i vattensorken, vattenråttan och fiskuttern fiender,
hvilka han icke är vuxen. Den berättigade klagan öfver våra sötvattensfiskars
aftagande gäller ty värr äfven forellen, men denna fisk är dock lätt att åter inplantera
i lämpliga vattendrag, liksom man i allmänhet genom att skona och odla honom har
.medel i händerna att motverka hans aftagande.
I mellersta Europas alpsjöar och i norra Rysslands samt många af Skandinaviens
sjöar lefver mer eller mindre talrik en med fullaste skäl särdeles högt skattad
medlem af laxarnes slägte, Rödingen (Salmo alpinus, fig. 140? &). Hans kropp är
långsträckt och på sidorna något sammantryckt, mycket vexlande efter ålder, kön
och vistelseort. Fenorna äro temligen långa, bukfenorna stå under ryggfenan och
stjertfenan bibehåller äfven i fiskens högre ålder sin bakre urskärning. Färgen är
enligt Siebold oftast följande: ryggens blågrå går nedåt sidorna småningom öfver i
ett nier eller mindre gulaktigt hvitt, och detta går på buken öfver i lifligt
orange-xödt, som i synnerhet framträder under lektiden. På kroppens sidor stå ofta runda,
ljusa fläckar, som i bukens närhet allt efter dennas färg äro ömsom hvitaktiga,
ömsom gulaktiga, ömsom orangeröda. Dylika fläckar förekomma stundom äfven på undre
<lelen af ryggfenan; hos unga rödingar beröra de stundom hvar andra, och då
uppstår en marmorering. Det orangegula på buken kan mörkna till cinnoberrödt, på
ryggen åter kan färgen gå till brnngrönt. Rödingen kan uppnå en längd af 80 cm.
.samt en vigt af 10 kg., men den vanliga längden är omkring 30 cm. och vigten 1/2
till l kg. - Endast de mer eller mindre alpina sjöarne hos oss eller i det öfriga
Europa herbergera rödingar. Vanligen uppstiga de icke ens under lektiden i de i
.dessa sjöar mynnande floderna. Men i Ishafvet och redan i nordligare delen af Norge
vandra de liksom laxarne till hafvet. I likhet med sikarne vistas de på de djupaste
ställena i sina bonings vatten, och i likhet med dem förfölja de hufvudsakligen små
CJ ’ O Cl?
djur, i synnerhet olika slags kräftdjur. Linné, som icke kände till denna deras
hufvudfrkla, hade rätt att förundra sig öfver att finna dem vara de enda, som
bebodde Lapplands eljest döda sjöar. Derjemte försmå de icke smärre fiskar, och mycket
stora rödingar torde väl hufvudsakligen lifnära sig af dylika. Lektiden börjar mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
