Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAXAR.
vinterfödan. Ännu vigtigare är loddan såsom bete för att fånga kabeljo. Hennes
stim förföljas icke allenast af måsar, tärnor och skalar, utan äfven af allehanda
roffiskar, hvilka här taga sitt byte och så länge lektiden varar icke förtära annat än
loddor. Hälften af den kabeljo, som fångas på New-Foundlandsbanken, tages med
lödda såsom bete; men utom de millioner färska loddor, som härvid användas, insaltar
man andra millioner, torkar dem i solen och inpackar dem för att framdeles
användas till samma ändamål.
*
Under namn af Sikar (Coregonus) sammanfatta vi medelstora och små
laxfiskar med från sidorna något sammantryckt kropp, liten, trång, tandlös eller med
mycket fina, förgängliga tänder försedd mun, medelstora, lätt affallande fjäll, liten
fettfena och tätt framför bukfenorna börjande hög ryggfena. - I den väldiga Ob
och dess bifloder spela just sikarne en vigtig roll. Jetteströmmen herbergerar
visserligen milliarder fiskar, men i förhållande till vattenmassan och flodområdets vidd
endast några få arter. Laxar i egentlig mening, särskildt Sikforellen (Salmo
co-regonoides), och vår Harr (Thymalhis vulgaris) funno vi uteslutande i Altais
bergssjöar och bergsfloder. Sikar, och särskildt N j el m a (Coregonus leucichthys eller
Nelma), Sirok (Coregonus Syrok), Moksun (Coregonus MuJcsun), Ts.chokor
(Coregonus na sus) och S j el cl (Coregonus Merkii), finnas deremot i oräknelig mängd i
Ob och Irtisch från Obviken till de öfra tillflödena, och i synnerhet äro de
förstnämnda arterna, hvilka uppnå en betydlig storlek, af allra största betydelse för fisket
derstädes. Ärligen börja de före eller efter islossningen sina vandringar, draga i
oräkneliga skaror uppför floderna, somliga, såsom det tyckes, endast till de undra
bifloderna, somliga åter framträngande till det öfra flodområdet. Mot sommarens slut
uppnå de sina lekplatser, vid denna tid fortplanta de sig och återvända derefter
långsamt till sina vinterplatser. De storartade vandringar, under hvilka åtminstone
några af de nämnda sikarterna tillryggalägga omkring sjutusen kilometer, om man
sammanräknar resan uppför och utför floderna, företagas uteslutande, såsom fallet är
med andra arter af laxfamiljen, för fortplantningen, men icke för att erhålla bättre
föda. Ehuru de vandrande sikarne på vägen icke alltid afhålla sig från föda, utan
tvärt om stundom fylla magen med näringsämnen, i synnerhet små musslor,
omkomma likväl ganska många genom brist och kraftuttömning till följd af leken.
Återtåget börjar i augusti, merendels mot slutet af månaden, men härvid gå fiskarne
icke i så talrika och likformiga stim som på uppfärden, utan i mindre och blandade
sällskap till baka till vinterorterna. På höstvandringen medfölja ungarne, hvilka
man till dess anträffar massvis i alla i floden mynnande smärre strömmar, i
allmänhet i grundt vatten. Alla Sibiriens invånare af rysk härkomst bedrifva fisket om
icke uteslutande, åtminstone hufvudsakligen om sommaren eller så länge vattnet
är fritt från is, hvaremot ostjaker och samojeder äfven om vintern fiska under isen.
Denna är dock de flesta vintrar så tjock, att fångst med nät aldrig kan utföras och
fångst med ryssjor endast i id t als är möjlig. Först omedelbart efter islossningen börjar
det bli lifligt vid strömmen. Från Tobolsk till Obdorsk rusta sig alla städer och
byar till arbetet. Den förstnämnda staden utsänder de flesta fiskare och fiskarebåtar,
men äfven Berosotf och Obdorsk bli nästan öde, då fisket tager sin början,
alldenstund långt mer än hälften af männen och likaså en icke obetydlig del af den
qvinliga befolkningen i båda orterna lemna sina vinterbostäder för att på annat håll
bedrifva fiske. Från Tobolsk afgå nu utför strömmen stora, utomordentligt klumpiga
och ohandterliga båtar, som knappt eller alldeles icke kunna segla, »barscha» kallade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0371.html
