Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
BENFISKAR. BLÄSMUNXAB.
många befraktade med allehanda varor, hvilka man hoppas kunna afsätta bland
ost-jaker och samojeder. Så snart den genom snösmältningen uppsvälda strömmen åter
sjunkit så mycket, att man kan fiska med not, börjar fångsten. Under sommaren
fiska ryssarne vid nedra Ob öfver allt och alltid på samma sätt. Noten är i
allmänhet omkring 160 m. lång och har en maskvidd af 5 till 7 cm. Den hålles flytande
i vattnet antingen genom aflånga små bräden eller genom flöten, som förfärdigats af
stark hvitpoppelbark, och tynges ned af tegelstenssäuken, som man gifvit lämplig form
och inpackat i påsar af björkbark. För att sköta denna not fordras allt efter dess
storlek fyra till tjugu, men i allmänhet åtta till tolf man. Medan fiskarnes vandring
pågår som bäst, utkastas noten å nyo omedelbart efter fullbordad fångst, och härmed
fortsätter man, arbetande dag och natt, så länge som det småningom aftagande
tillloppet af fisk låter det synas lämpligt; derefter utlägger man den dagligen fyra till
fem gånger. Äfven ostjakerne fiska med not, men derjemte med egendomliga
pung-formiga släpnät, med ryssjor, som de förfärdiga ined berömvärd skicklighet och
prydlighet, och slutligen använda de stängsel eller trånga inhägnader, hvilka helt och
hållet afspärra smala flodarmar så när som på några genomgångar och tvinga fiskarne
att taga sin väg genom dessa senare, framfor hvilka nät och ryssjor finnas uppstälda.
Den af ryssarne fångade eller upphandlade fisken styckas så fort ske kan efter
konstens regler och insaltas derefter; den fisk, som fångas af ostiaker och samoieder.
CJ ’ ’ C i> J ’
sönderskäres och torkas i luften. Mycken fisk ätes äfven färsk, kokt eller rå, af så
väl de ryska som de infödde fiskarena och deras anhöriga. Hvarken de insaltade
eller torkade sikarne kunna berömmas såsom välsmakande. Så förträffliga de äro,
då de anrättas färska, så smaklösa och fadda bli de till följd af den behandling de
undergå. Af lefrarna, som man ofta förtär råa med samma nöje, hvarmed vi äta
ostron, bereder man förträfflig trän, och en mindre värdefull sådan erhålles äfven
af de öfriga inelfvorna, om man låter dem ruttna. Både det ena och stundom äfven
det andra slaget tjenar hos ostjaker och samojeder till krydda på maten, denna må
nu bestå af torkad fisk eller torkadt och uppvärmdt bröd. I de förnämsta fiskebyarna
vid Irtiseh förvarar man en del af de på hösten fångade sikarne i dammar till
vintern och upptager fisken efter frostens inträde; härpå låter man fisken frysa,
hvarefter den packas i snö på slädar. Vid sträng köld förvandlas snön jemte fisken
genom öfvergjutning med vatten till isklumpar, och på detta sätt fraktas fisken till
Moskwa och Petersburg. Såsom ett lyckadt försök visat, skulle fisken utan minsta
skada på detta sätt kunna sändas ännu längre, exempelvis till Tyskland.
Afkastningen af Sibiriens sikfiske är i trots af det derstädes utomordentligt låga priset på
fisken ganska betydlig, och torde icke skattas för högt, om den anslås till en million
rubel, men skulle sannolikt stiga till dubbelt eller tredubbelt, om man förstode att
insalta, röka eller inlägga den förträffliga fisken på sådant sätt, att den kunde
eröfra verlclsmarknaden.
Europa vester om Ryssland hyser egentligen icke flera än två arter af detta
slägte: den Egentliga siken (Coregonus lavaretus) och Siklöjan (Coregonus
al-bulajj men af dem, i synnerhet af den förstnämnda, uppträda många varieteter, hvilka
på somliga ställen hålla sig så väl skilda från hvar andra, att man med rätta gifvit
dem särskilda namn. En grupp af dessa varieteter utmärker sig genom jemförelsevis
låg nos (mellankäksdel). Hit hör den äfven i Sverige förekommande Blåsiken
(Co-regonus Wartmanni, fig. 142), hos hvilken öfre delen af hufvudet och ryggen har
silfverglans på ljusblå botten, men hufvudets och bukens sidor endast visa silfverglans.
Sidolinierna äro svartaktigt punkterade. Blåsiken kan uppnå ända till 75 cm. längd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
