Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARPAETADE FISKAE.
skiljer sig derigenom, att ryggfenan sitter längre fram, med sin början stäld nästan
i jembredd med bukfenornas fäste. Munnen står på nosspetsen. Fjällen äro stora,
Allt efter vistelseort och föda förändras kroppens konturer liksom äfven dess färg,
hvarigenom bildas varieteter, hvilka erhålla större eller mindre beständighet. Ryggen
är vanligen blå- eller svartgrön, sidorna äro ljusare, mot buken silfverglänsande.
Buk-och analfenor äro ofta nästan lika röda som sarfvens. Bröstfenorna äro gråhvitaktigar
rygg- och stjertfenorna grå med rödaktig anstrykning. I ryggfenan räknar man 3 enkla
och 9 till 10 klufna, i bröstfenorua l enkel och 15 klufna, i bukfenorna l enkel och
8 klufna, i analfenan 3 enkla och 10 klufna, i stjertfenan 19 strålar. Längden utgör
sällan mer än 50 cm., vigten uppgår högst till l ]/2 kg. Pen n an t nämner dock ett
exemplar, som vägde 21/2 kg. - Bland karpfiskarne tillhör mörten de mest utbredda och
allmännaste. Hela Europa norr om Alperna med inbegrepp af Storbritannien och en
stor del af vår verldsdels östra länder äfvensom nordvestra Asien bilda hans
fädernesland, der han uppehåller sig i sjöar, dammar, större och mindre floder äfvensom haf
med ringa salthart. I Nordsjön är han sällsynt, i Östersjön deremot ofta
förekommande. Hans lefnadssätt öfverensstämmer nästan i alla afseenden med sarfvens. Han
vistas alltid i sällskap, lif när sig af maskar, insekter, fiskrom, småfisk och vattenväxterr
gräfver i bottnen efter de förstnämnda, simmar hastigt, är liflig, skygg, men icke
särdeles slug, och blandar sig, icke just alltid till sin fordel, gerna bland andra fiskar, så
att han till och med gifvit upphof till ordspråk. Gäddan är hans argaste fiende, och
henne känner han för öfrigt ganska väl, ty så behagligt han än finner det i sällskap
med andra fiskar, så orolig blir han, om han får sigte på denna den fruktansvärdaste
rof våren i våra sötvattenssjöar. Mörten leker i maj eller juni, mången gång äfven
redan i mars och april äfvensom ännu i juli och lemnar då i tätt sammanträngda
stim de djupare sjöarne, i hvilka han tillbragt vintern, stiger upp i floderna och
afsätter rommen på gräsbeväxta ställen under ett lifligt simmande fram och åter, under
plaskande oc4,h hoppande. Under leken lär mörten för öfrigt vara försigtigare än
beslägtade fiskar, åtminstone lär han genast dyka ned i djupet, om han varseblir
något misstänkt på vattnet. Förökningen är mycket stark, emedan redan små,
skenbart ännu icke till hälften fullväxta fiskar kunna fortplanta sig. - Om mörtens kött
och dess användande kan man säga alldeles det samma som om sarfvens. Köttet
skattas ingenstädes, dock fångas den Öfver allt allmänna fisken i massor, fortares
färsk eller torkad och användes dessutom till föda åt andra fiskar eller åt svin.
Ungefär samma utbredningsområde som mörtens tillhör äfven Stammen
(Len-siscus grislagine), som i det mesta liknar denna, men har buksidans fenor blekarer
hvitaktiga, iris silfverfärgad och svalgtänderna i två rader. Köttet är mera värdelöst
än mörtens.
* #
Hårdna ek a n (Squalius cephalus, fig. 154, d) är den vanligaste representanten
för det i hela Europa, Asien och norra Amerika förekommande Färneslägtet
(Squalius) och igenkännes på den rundade kroppen, det jemförelsevis stora hufvudet, de
korta rygg- och analfenorna, de temligen stora fjällen och de i dubbla rader, två och
två och fem och fem, stälda svalgtänderna, hvilkas kronor äro sammantryckta
frånsidorna och i spetsen hakformigt krökta. Hos hårdnackan väcker i synnerhet
hufvudets oproportionerliga storlek uppmärksamhet, hvarför också det latinska artnamnet,
som har afseende härpå, synes väl grundadt. Nosen är nedtryckt, munnen, som står
på dess spets, är utdragen på bredden och mycket djupt klufven bakåt; kroppen är
nästan rund. Ryggen är svartgrön, sidorna guldgula eller silfverhvita, buken hvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
