Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILLFISKAR. 403
hafvet i förbindelse stående insjöarnes bräckta vatten, de större i vattnet vid de yttre
stränderna, och man kan således omedelbart ådagalägga ett bestämdt framryckande
mot djupet. - Oräkneliga som sillens stim äro de fiender, som följa dem. Så länge
sillen vistas i de öfra vattenlagren, nära sig alla härstädes lefvande roffiskar, alla
hafsfoglar och nästan alla i hafvet förekommande däggdjur uteslutande af henne.
Norrmännen märka sillens ankomst derpå, att hvalarne samla sig, och icke få af
fiskarena derstädes tro sig i dessa böra skåda sillens pådrifvare, såsom de ock tala
om sillkungar och andra stimmen åtföljande roffiskar. - Anda långt bort i
medeltiden sträcka sig våra underrättelser om sillfisket. Fornengelska urkunder omtala
det, gamla lagar reglera det. Ända till holländaren Beukels eller Beukelseus
tid, vid slutet af fjortonde århundradet, befann sig fisket, ehuru det ingalunda kunde
kallas obetydligt, ännu i sin barndom, men från denna tid, sedan man lärt eller på
nytt lärt sig salta hafsfisken, hvarigenom den kunde bevaras och försändas till de
inre länderna, tog det hastigt en utomordentlig utveckling. Först var det holländarne
som bedrefvo det i större skala, sedermera togo hanseaterne och norrmännen del i
det samma, men först för omkring tvåhundra år sedan började engelsmännen, som
för närvarande Öfverflyglat alla öfriga folkslag, att äfven för sin del sända ut fartyg
på sillfiske. Till fisket betjenar man sig i Norge af s. k. vadar, hvilka tjena till att
afspärra fjordar och bugter, sedan sillen inträngt i dem, hvarvid man ofta fångar
otroliga massor på en gång. Nästan lika stort som norrmännens fiske är ännu i dag
holländarnes, ehuru det på senare tiden aftagit i samma mån som engelsmännens
tilltagit. »Fisket af sill, hvassbuk och sardiner», säger Bertram om engelska
sillfisket, »varar med kort afbrott nästan hela året igenom, men sillens egentliga
fångsttid är under hösten från augusti till oktober. Då täckes hafvet vid skotska,
irländska och engelska kusterna af båtar, och hvarje hafsvik rundt omkring kusterna har
sin lilla flotta, hvarje bugt sitt fiske, medan på de förnämsta platserna mycket
betydande flottor samla sig. Sillsaltarne hafva i de intill dessa platser närbelägna
städerna stora magasin och gårdar, hvilka äro uppfylda med tunnor, salt och annat
tillbehör. Andra, mindre rika sillsaltare uppslå sina verkstäder vid sjelfva kusten. På
dessa ställen samlar sig snart en mer eller mindre talrik flotta i sjön och en hop af
allehanda folk af högst blandad beskaffenhet på land: salthandlare, försäljare af
träkärlslagg, tunnbindare, landtflickor, högläiidare och andra, som erbjuda sitt arbete.
Då den verkliga fångsttiden börjar, gripas alla här församlade af ett slags
vansinne: alla tala, tänka, arbeta uteslutande i och för sillen. Gammalt folk kommer till
stället för att se på förberedelserna, och upplifvade af skådespelet berätta de om hvad
som hände for tjugu år sedan eller ännu längre till baka. De yngre besigtiga båtar,
segel och nät. Hustrur och fästmör laga gamla nät, så att de se ut som nya.
Katechu-kokare utbjuda sin bruna saft, som skall bevara nät och segel o. s. v. Långs hela
kusten ser man öfver allt samma uppträden, alla förena sig till samma mål, alla i
samma förhoppning om ett lyckligt fiske. Unga hjertan bedja för framgång åt sina
älskades båtar, emedan denna framgång skall skänka dem hvad de högst åtrå,
giftermålsringen och fruhufvan; ur sillpackarnes ögon lysa en högre stämning och stora
förhoppningar; till och med små barn taga del i rörelsen, ty äfven de tala icke om
annat än sill. Man jemför och öfverlägger, spår och håller vad, svär och beder,
tviflar och hoppas. ’Mycket fisk i dag?’ är den helsning, hvarmed man tilltalar sin
granne, ’obetydligt’ eller ’mycket fisk!’ är tacken och svaret. Kuststädernas
befolkning ökas vid sådana tillfällen snart med tusental, kringvandrande predikanter
uppträda, på torgen uppslå handlande sina stånd och på gatorna höras ostämda positiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
