Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406 BENFISKÄ.E. BLÅSMUNXAB.
fiskarne i närheten af vattenytan rom och mjölke och återvända, sedan detta skett,
långsamt till hafvet, de flesta i ovanlig grad kraftlösa och afmagrade. I oktober
iakttager man vngel af omkring 5 cm. längd, men ännu nästa vår anträffas i floderna
yngel af 10 till 15 cm. läugd. De unga fiskarne begifva sig nu emellertid till hafvet.
Födan utgöres af små fiskar och mjukskaliga kräftdjur.
Vigtigare än både staksill och stamsill är Pilcharden eller Sardinen (Älausa
Pilchardus), som till sitt utseende liknar sillen, men är en mindre och tjockare fisk
af 18 till 20, högst 25 cm. längd. På öfversidan är han blågrönaktig, på sidorna
och på buken silfverhvit, på gällocken guldskimrande med mörkare strimmor. I
ryggfenan finnas 18, i bröstfenorna 16, i bukfenorna 8, i analfenan 19 och i stjertfenan
19 strålar. - Pilcharden, som hufvudsakligen tillhör vestra Europa, är allmän söder
om England och långs hela franska och nordspanska kusten ända till Gibraltars sund.
Han tillhör de glupskaste fiskarne, förtär likväl endast små kräftdjur, företrädesvis
en mycket liten räka, hvaraf man ofta träffar flere tusen i hans mage, som deraf
uppfylles, så att den är nära att spricka. För denna kräftas skull uppehåller sig
pilcharden på hafsbottnen och genomsöker på samma sätt som karparne sanden eller
öppningarna mellan stenarne i grundt vatten. Trovärdiga fiskare berätta, att de stundom
sett myriader af pilcharder på detta vis sysselsatta. Att fisken icke heller försmår
andra smådjur, kan med säkerhet antagas: han biter på krok med mask som bete,
eller låter locka sig genom utkastad torskrom. Hans lek tid infaller under
höstmånaderna; dock anträffas redan i maj inånga pilcharder, som äro färdiga att leka, och man
kan derför egentligen icke tala om en strängt bestämd fortplantningstid. - Många
pilcharder insaltas, men de flesta läggas blott en kortare tid i salt, hvarefter de kokas
i olja, läggas jemte denna i bleckdosor, som tillödas, och sändas i handeln under
namn af sardiner. Frankrike ensamt utför årligen öfver 10 millioner dylika dosor
eller omkring 200 millioner på detta sätt beredda fiskar.
#
Sardeller (Engraulis). De gamle kände hvarken sillen eller pilcharden eller
hvassbuken, men väl deremot Sardellen eller Ansjovisen (Engraulis
encrasi-cholus), som igenkännes på sitt långt bakåt klufna gap och sin framom
underkäksspetsen framskjutande nos. Han blir högst 15 cm. lång och är på ryggen
brunaktigt blå, på sidorna och buken hvit, på hufvudet guldfärgad. - Sardellen är mycket
talrik i Medelhafvet, utbreder sig från detta långs de europeiska kusterna i
Atlantiska hafvet till norra delen af Nordsjön och förvillar sig äfven någon gång in i
Östersjön. For den nordliga delen af sardellens utbredningsområde har hans fångst
ingen synnerlig betydelse, ehuru han visserligen fiskas äfven liar. Annorlunda är
deremot förhållandet i sydligare trakter. Redan i Bretagne inbringar sardellfisket
millioner, i Medelhafvet räknas sardellen till de högst skattade fiskarne af hela klassen.
I handeln kallas de insaltade fiskarne »sardeller», de inlagda åter »ansjovis».
Familjen Glattålar (Gymnotidae).
Sedan slutet af sjuttonde århundradet, vid hvilken tid Richter reste i Guyana?
hafva åtskilliga läkare och naturforskare omtalat en fisk, hvars förmåga att utdela
elektriska slag är större än hos någon annan fisk. Alexander von Humboldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
