Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mundelarne bestå ursprungligen, såsom man finner dem hos rätvingar och
många larver, af följande delar: 1) öfverläppen (labrum), som framtill begränsar
munöppningen och vid basen ledar mot munskölden (clypeus); 2) ett par oledade
öfverkäkar (mandibler), som ligga omedelbart under och bakom öfverläppen och
kunna röras mot hvar andra i vågrät rigtning for att gripa eller söndertugga födan;
de sakna alltid alla slags bihang; 3) ett par underkäkar (maxiller), belägna under
öfverkäkarne och rörliga såsom dessa, men försedda med en trådlik, högst 4-ledad
bildning, en s. k. maxillarpalp på utsidan; mellan palpen och den inre stora
tuggfliken finnes ej sällan en mellanflik, som äfven den kan vara ledad och se ut som
en palp; 4) underläppen (labium), som baktill betäcker munöppningen och hos
rätvingarne tydligen är klufven, så att den består af två sidohälfter; man urskiljer
hos underläppen a) ett fastare basalstycke, hakan, som i midten framtill bär b) en
hinnaktig tunga samt c) ett par ledade muntrådar (labialpalper).
Dessa mundelar äro hos många insekter delvis förkrympta eller på något sätt
ombildade och förvandlade, så att de göra tjenst såsom en sugmun. Vi återkomma
till en närmare redogörelse for dessa ombildningar inom hvarje särskild ordning.
Mellankroppens trenne ringar kallas: framryggen, mellanryggen och
bakryggen eller, då man fäster sig vid undra sidan: frambröstet, mellanbröstet och
bakbröstet. De uppbära hvar sitt benpar, men äro inbördes mycket olika utbildade hos
olika ordningar och utvecklingsstadier.
Första mellankroppsringen (prothorax) är än stor och rörligt förenad med den
andra (såsom hos skalbaggar och rätvingar), än liten och obetydlig samt orörligt
förenad med den andra (t. ex. hos fjärilar, flugor och de flesta steklar).
Andra mellankroppsringen (mesothorax) är ofta bäst utvecklad och innehåller
alla de vigtigaste flygmusklerna[1] (fjärilar, tvåvingar, halfvingar) samt bär då det
vigtigaste vingparet.
Tredje mellankroppsringen (metathorax) är vanligen mindre än den andra, men
hos skalbaggarne och några andra är den väl utvecklad, emedan den innehåller alla
flygmusklerna och bär det enda vid flygten verksamma vingparet.
Vingarne bestå af en dubbel hinna, mellan hvars båda lager gå fastare rör
(ribbor eller »nerver»), som stå i förbindelse med kroppshåligheten och innehålla
andrör. Vingribbornas antal och anordning i vingarne lemna utomordentligt
vigtiga kännetecken för insekternas indelning i grupper och slägten och göra det ofta
möjligt att bestämma de lemningar af utdöda insekter, som anträffats i äldre
formationer.
Benen, som nästan alltid finnas, äfven då vingar, ögon och mundelar äro
förkrympta, bestå från roten utåt af höft, lårring, lår, skenben och fot eller tars.
Skenbenet bär merendels i spetsen två rörliga taggar eller sporrar. Foten består
af högst 5 korta leder, af hvilka den yttersta, kloleden, slutar med 2 (sällan 1) rörliga
klor. Mellan klorna hafva många insekter små häftflikar, ur hvilka en klibbig vätska
afsöndras. Med dessas tillhjelp kan t. ex. den vanliga flugan vandra omkring på de
glattaste ytor ej blott i vågrät utan äfven i lodrät ställning.
Bakkroppen består typiskt af 9 ringar, af hvilka dock den första ofta är
ofullständig eller förenad med bakryggen (vissa steklar), och de sista äro ombildade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
