Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortplantningens tjenst (ägglägguingsrör m. m.) och inskjutna i de andra. Två eller
flere ringar kunna äfven sammanväxa med hvar andra till en ring.
Med afseende på den inre byggnaden må endast anmärkas, att
matsmältnings-kanalen, som hos larverna är rak och hos de utbildade oftast ligger i några slyngor,
vanligen består af flera tydliga afdelningar, nemligen matstrupe, sugmage eller
kräfva, en säckformig utvidgning vid matstrupens slut, den egentliga magsäcken
och tarmen. I tarmens början utmynna flera eller färre smala, trådlika rör, som
kallas malpighiska kärl och anses vara ett slags njurar. Ofvanom tarmkanalen
strax under ryggens hud ligger hjertat, som är långsträckt, rörlikt och afdeladt i
flera rum. Blodet, som strömmar fritt mellan kroppsorganen, emedan blodkärl saknas,
intages i bakre delen af hjertat och utdrifves genom dess främre ände. Nervsystemet
består af hjernan, som ligger ofvan svalget och på hvardera sidan om detta utsänder
en nervstam, som förenar sig med den andra till en nervknut under svalget,
hvarigenom en s. k. svalgring uppkommer. Från den omtalade nervknut en under svalget
utlöpa tvenne nervtrådar, som gå tätt bredvid hvar andra långs buksidan och i hvarje
led uppsvälla till en nervknut, som förenar dem.
Insekterna äro alltid skildkönade djur, som lägga ägg eller högst sällan föda
lefvande ungar. Vid äggläggningen möter oss en mängd af de underbara instinkter
eller artvanor, som äro så utmärkande för insekterna. Väl är det sant att insekterna
i allmänhet ej såsom foglarne vårda eller rufva sina ägg och mata ungarne, men i
dess ställe sörja de på allehanda sätt derför, att ungarne skola hafva for sig ett väl
dukadt bord, då de lemna äggskalet. Den hvarje art medfödda instinkten låter henne
finna den växt, af hvilken ungen kan lefva. Andra utvälja ruttnande växt- och
djurämnen till äggiäggningsplats. Åter andra uppsöka lefvande djur, så väl insekter
som varmblodiga, för att i eller på dem lägga sina ägg, och några måste med stort
besvär och fara fånga och insamla det matförråd, som skall tjena deras afkomma till
uppehälle. Men när detta är gjordt, lemna de äggens och ungarnes utveckling att
gå för sig så godt den kan, och de flesta få aldrig se ens en skymt af sin afkomma,
utan dö dessförinnan. Endast några få former, som äro mera långlifvade, hafva
uppnått en högre ståndpunkt, vårda sig om sina ungar under hela deras utveckling och
bilda familjer eller samhällen, som utmärka sig genom det mest mönstergilla arbete
för ett gemensamt mål, det allmänna bästa och artens bestånd.
Den ur ägget kläckta ungen har i de flesta fall föga likhet med föräldrarne,
utan en helt annan skapnad och deraf beroende helt olika vanor. Man har derför
kallat honom larv (d. v. s. mask, skråpuk, förklädd varelse), ty han döljer liksom
under en förklädnad sin rätta natur, som först efter en långvarig tillväxt och
utveckling träder i ljuset. Larven byter flere gånger om hud och förtär sin föda med
stor glupskhet. Utvecklingen till fullbildad insekt (imago) sker antingen så, att
larven småningom vid hvarje hudömsning blir allt mera lik det fullbildade djuret, eller
ock så, att den under hela tillväxten bibehåller samma allmänna utseende, men vid
sista hudömsningeu förvandlar sig till ett hvilstadium, en puppa, som ej tager till
sig någon föda. Under puppstadiet arbetas dock flitigt i det fördolda, i det att en
mängd betydande inre omdaningar ega rum. När dessa fullbordats, brister
puppskalet och den färdiga insekten framkommer. Man kallar en sådan utveckling för
en fullständig förvandling; saknas åter ett hvilande puppstadium, är förvandlingen
ofullständig.
Insekternas förvandling var ingalunda obekant för forntidens forskare och har
tidigt framkallat jemförelser med menniskans kroppsliga och andliga lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
