Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÄFSTEKLAR.
’"> T
Öl
(len träffar den derstädes belägna nervknuten. Giftet verkar då ögonblickligt
förlamande på alla de rörelsenerver, som utgå från nervknuten, och leden blir orörlig.
Gadden införes derpå i nästa leds nervknut och så undan för undan, tills alla eller
de flesta lederna äro förlamade. Hos sådana fullbildade insekter, som hafva
nerv-knutarne mer eller mindre sammansmälta till en enda, behöfves ej mer än ett styng
af gadden. Märkvärdigt är också, att bland skalbaggarne, som till följd af sitt hårda
kitinskelett äro synnerligen svåra att såra, rofsteklarne just åt sig utvalt de enån
familjer, som hafva nervknutarne sammansmälta, nemligen praktbaggarne och
vif-larne, alldeles som om de visste, att dessa äro lättast att förlama.
Det gamla hufvudslägtet Sphex, från hvilket de följande slägtena i senare tid
blifvit afsöndrade, bebor företrädesvis varmare länder och innefattar jettarne i
familjen. Hit hör S. flavipennis från södra Europa, som i hvarje bo inbär 4 gräshoppor
till föda åt larven. Nära beslägtad med denna och från samma trakter är den
afbildade Pelopoeus destillatorms (fig. 13, a)7 som åt hvarje larv infångar 10 stycken spindlar^
b
a
d
Fig;. 13. a. Pelopoeus destillatorius, två hannar, b. Bivarg (Philanthus triangulum) med ett rof vad t
honungsbi. c. Vanlig vägstekel (Pompilus viaticus), två hannar och d. två honor.
Vanliga san d stek el n eller S an d vespan (Ammophila sabulosa, fig. 12, a) är
svart med bakkroppen röd vid basen och försedd med ett långt, tvåledadt skaft. Den
är allmän i hela Sverige och träffas hela sommaren, än ifrigt snokande omkring på.
marken, än sökande föda i blommor med honung. På torra backar och sandfält
gräfver honan hålor och nedlägger i hvar och en af dem en ofta med stor
ansträngning ditsläpad fjärilslarv jemte ett ägg och krafsar sedan sand öfver öppningen.
Slägtena Mellinus och Benibex föra ett liknande lefnadssätt, men infånga flugor
iit sina larver. Senibex rostrata är den största af alla svenska rofsteklar och liknar
till färg och storlek ganska mycket en geting.
Bi var g e n (Philanthus triangulitm, fig. 13, b) är illa beryktad bland biodlarer
emedan han Öfverfaller och bortbär deras skyddslingar. Han angriper äfven andra
bin, men bygger helst sina bon i närheten af honungsbinas boningar och behöfver
4-6 bin åt hvarje larv. Hos oss är han hittills endast funnen i Skåne.
S i l f v e r m u n s t e k l a r n e (Crcibro) hafva nästan qvadratiskt hufvud, blott ett
sub-niarginalfält i framvingarne (fig. 2: 7) samt munskölden klädd med silfver- eller guld-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
