Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRASFJARILAK. NYMPHALIDER, LYCAENIDER.
57
lättast på bakvingarnes gröngula, raed stora silfverfläckar prydda undra sida. Den ännu
större A. paphia (fig. 33, f) synes på afstånd ofvanför parasollfjärilen. Han har
bak-viugarnes undra sida prydd med
silverglänsande band. - Till slägtet Vanessa höra
ståtliga, i synnerhet på vingarnes öfra sida
praktfullt färgade arter. Undra sidan är
mörkare och liksom marmorerad. Honorna
öfvervintra. Deras larver äro väpnade med
oskadliga, smågreniga tornar och lefva sällskapligt.
Pupporna hafva ofta vackra guld- eller
silfverfläckar. Jungfrun (F. Jo, fig. 30, a) finnes i vårt
land ej norr om Upsala; hvarje vinge härpå
brunröd botten en stor blå ögoufiäck nära
framhörnet. Larverna äro svarta och lefva på
nässlor och humle. Nässelfjärilen (V.
ur-tiecv) är den allmännaste och bäst kända af
alla våra dagfjärilar. Sorgman t el n (V.
An-tiopa) är mindre vanlig. Han är större än
de andra och utmärkt af ett bredt gult bräm
på de svartbruna, sammetslika vingarne.
Larven är svart med röda fläckar på ryggen och
lefver helst på björk. Till denna familj kunna
också räknas de underbart praktfulla,
jettestora arterna af slägtet Morplio från södra
och mellersta Amerika. De tumla vanligen
om högst bland trädtopparne och äro derför
mycket svåra att fånga. De mest bekanta,
de s. k. »trojanska hjeltarne», M. Menelaus,
M. Hector, M. Achilles, M. Laertes m. fl.
hafva en vingbredd af 15-21 cm, så att de
väl synas, oaktadt de flyga så högt. Den
afbildade M. Neoptolemus (fig. 32) är på öfra sidan glänsande azurblå, som polerad
metall, och skiftar i regnbågens färger som en opal.
Fig. 30. a. Jungfru (Vanessa lo} med b. larv
och c. puppa.
d. Slåttergräsfjäril (Epinephele Jämra}, hona
med e. larv.
Lycaeniderna (Lyccenidce) äro små fjärilar med rundade vingar och utmärkta
genom blå, eldröda eller bruna färger samt bakvingarnes undra sida, som är prydd
ined öj-formiga hvita band eller svarta, af en ljus ring omgifna punkter. Larverna
äro högst egendomliga, korta, tjocka, ofvan kullriga, undertill platta med hufvud och
fötter dolda af kroppskanten. 28 svenska arter.
Theda riibi är en öfver hela Sverige allmän liten fjäril, som träflas tidigt OID
våren i maj och början af juni och skiljer sig från alla andra genom de ofvan
en-färgadt bruna, under enfärgadt gröna vingarne. På hösten åter träffar man, ofta i
mängd t. ex. på blommorna af Origanum vulgäre, små, starkt guldglänsande fjärilar,,
som fått namn af Guldvingar (Polyommatus eller Ghrysoplianus). Hannarne (fig.
31, c) äro ofvan nästan enfärgade, honorna (fig. 31, b) mindre lysande och med svarta
fläckar på den gulröda bottnen. - Af blåvingarne äro flera hundra arter kända från
alla verldsdelar. De hafva sitt namn af den vackra blå färg, som vanligen pryder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
