- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
112

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

LEDDJUR. INSEKTER. SKALBAGGAR.

Pselaphider (Pselaphidae). - Hit höra mycket små, men högst egendomliga
skalbaggar, som lefva under mossa, fuktigt löf, stenar, trädens bark eller ock hos

myror och stå nära intill kortvingarne, på grund af de korta
täck vingarne. Från dem skiljas de dock genom den
klubblika bakkroppen, som ej kan uppresas, emedan dess leder äro
orörligt förenade med hvar andra. Tarserna äro högst o-ledade.
Om aftnarne %ga de arter, som ej bo hos myror.

Bruna myr bill e n (Claviger foveolatus, fig. 86), som
lefver i sällskap med gula myran, är ett högst intressant litet
djur. Ögon saknas, och djuret är fullkomligt beroende af
myran, utan hvars hjelp det hvarken kan skaffa sig föda eller
äta. Till återtjenst afsönclrar myrbillen på bakkroppen en
vätska, sorn med begärlighet uppsuges af myrorna. Om
myrorna oroas, äro de lika angelägna om att rädda mvrbillerna

’ CJ O t.’

som sina egna puppor.

Skinnare (Silphidce). - Dessa utmärka sig genom räta, vanligen Il-ledade
pannspröt, slutande med en tydlig klubba, genom fritt utstående, kägelformiga fram-

N’^’^’ V-»’"’’" /V ’"’V’;

"."’’- ’’-’’"’"

miiK-

??;.£< ;;–Wx$&x-
.-^g^^g^:^;.,-^’;

Fijr.

87. Allmän dödgräfvare (Necrophorus vcspillo) med larv, naturl. storl.

höfter och 6 fria bukringar. De infinna sig på as, antingen för att sjelfva äta af
dem eller f Or att der lägga sina ägg, och ega förmåga att vid beröring afsöndra
en illaluktande vätska. I brist på dylika läckerbitar gå de också på ruttnande
växtämnen eller angripa lefvande insekter. Deras rörelser äro snabba, och deras
luktsinne så utbildadt, att de, ledda deraf, komma flygande från aflägsna ställen, så snart
en död fogel, kanin, mullvad eller dylikt börjat ruttna. Man känner omkring 600
arter, de flesta förekommande i medelvarma luftstreck.

Allmänna dödgräfvare!! (Necrophorus vespillo, fig. 87) har såsom alla
arterna inom detta slägte afstötta täckvingar och 10-ledade pannspröt. Der ett as
ligger, infinner han sig alltid, men annars ser man sällan till honom, emedan han är
ett nattdjur. Anländt till skådeplatsen för sin verksamhet mönstrar det lilla
sällskapet, som utgöres af 2 - 6 stycken, det lik, som skall jordas och marken, som nia
hända ej alltid är passande. Finna de allt i sin ordning, tränga de sig på behörigt
afstånd från hvar andra under djuret, krafsa med fötterna upp jorden och kasta den

Fig. 86. Brun
myrbillfC/a-viger foveolalusj, förstorad.
Vid sidan ett ben och ett
pannspröt, mera förstorade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free