Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 LEDDJUR. INSEKTER. GNAGAREINSEKTER.
samma boningar, som de uppföra, och emedan i deras kolonier förekomma ovingade
könlösa individer jemte vingade könsindivider; men de skilja sig från myrorna
genom sin kroppsform och den ofullständiga förvandlingen. Hufvudet är rörligt, har
en sned eller lodrät ställning och upptager till sammans med mellankroppen ungefär
hälften, af kroppens hela längd. Pannspröten äro perlbandslika, 13- till 27-ledade,
ögonen stora, mundelarne kraftiga tuggverktyg. Mellankroppens ringar äro af samma
inbördes storlek och betäckta af små kitinskifvor. Benen äro smala, men dock
kraftiga gångfötter och hafva 4-ledade tarser. Vingarne äro vida längre än kroppen och
ligga under hvilan vågrätt öfver hvar andra. Färgen är väsentligen brun, men
öfvergår dels till svart, dels till gult; nyss utkläckta individer hafva samma gula färg som
gammalt elfenben. Larverna äro i början späda och mycket håriga varelser, hvilkas
enskilda delar äro föga afskilda från hvar andra; de hafva otydliga ögon, kortare
pannspröt och intet spår till vingar. Efter upprepade hudömsningar framträda dock
dessa så småningom, och huden blir mera genomskinlig, men bevisar genom sin
ringare fasthet, att larven ännu ej är fullt färdig.
Konung och drottning kallar man de invånare i termitboniugen, som hafva
att sörja för fortplantningen. Den förre skiljer sig från den ofvan beskrifna imago
genom något tjockare kropp och saknaden af vingar; den senare eger samma
kännetecken, men hennes bakkropp sväller så utomordentligt, att framkroppen försvinner
vid jemförelse med den säcklika bakkroppen i ännu högre grad, än fallet är hos en
fästing, som mättat sig med blod. Endast af några få arter är drottningen hittills
bekant. - Jemte de nu omtalade formerna finnas i hvarje boning och till ett vida
större antal så kallade arbetare och soldater, båda vinglösa och sins emellan
skilda företrädesvis genom hufvudets storlek och form. Den fullväxte arbetaren är
foga mindre än imago, men dock något kortare såsom följd deraf, att mellankroppen
är afgjordt mindre utvecklad. Hufvudet är rundadt, hos Termes utan ögon, hos
Hodo-termes försedt rned svarta ögon och gula näckar såsom antydningar till punktögon.
Soldaterna likna arbetarne, men äro större och hafva ett mera fyrkantigt hufvud, som
ej sällan upptager hälften af hela kroppen. Öfverkäkarne framträda hotande och
uppnå tredjedelen af hufvudets längd, ja, äro stundom längre än detta. - Hos slägtet
Eutermes finnes ännu ett slags underliga varelser, hvilkas hufvud framåt är förlängdt
till en näsa, och som måste anses tillhöra ett af de båda nyssnämnda stånden.
Hvad nu beträffar termiternas lif och verksamhet i allmänhet, så är det
afgjordt, att hannar, honor, arbetare och soldater till samman s bilda ett samhälle, hvars
bostad närmast med anledning af dess form och inredning må kallas näste. De båda
sist nämnda kasterna på olika utvecklingsgrader samt en drottning förekomma alltid
i nästet, vingade hannar och honor deremot endast vissa tider, i de varma länderna,
som det synes, vid regntidens början. Då hannar och honor äro fullt utbildade och
nästet öfverfvldt, svärma de liksom myrorna och förlora derefter vingarne. Bä tes,
som iakttog deras svärmande vid Amazonfloden, säger, att det sker om morgnarne,
då himlen är mulen, eller under mörka, fuktiga aftnar. I senare fallet utöfva ljusen,
som brinna i menniskors boningar, en synnerlig dragningskraft på termiterna, liksom
på alla insekter, som flyga under denna tid. I tusental tränga de in genom dörrar
och fönster, uppfylla luften med ett rasslande ljud och släcka lamporna. Rengger
omtalar i sin »Resa till Paraguay», huru ur jorden uppstiger liksom en pelare af
dessa djur, hvilken i solskenet glittrar som silfver. Äfven vid Pisa och i södra Afrika
äro svärmar iakttagna, och olika arter tyckas dervid förhålla sig på olika sätt. Blott
få individer undgå vid dessa vilda brÖllopsdansar sina otaliga fiender: myror, spindlar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
