Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RANKFOTINGAR.
261
Den på puckelhvalen (Megaptera longimana) förekommande arten (Conchoderma
auritum) sitter dock oftast ej omedelbart på hvalens hud, utan i stora klungor på den
hafstulpan (Coronula diadema), som har sitt fäste i sjelfva hvalhuden. Den långhals
(Anelasma squalicola), som uppträder på vissa hajar (såsom brygden och blåkexan),
borrar sig deremot in i hajens hud.
De Oskaftade rankfotingarnes kropp är med en bred yta vidväxt
underlaget och omgifves af en yttre skalkrans, vid hvars fria ände tvenne par inre skal,
motsvarande de större skal, som begränsa springan hos långhalsarne, bilda ett slags
rörligt lock öfver djuret. Hit höra de s. k. Hafstulpanerna (Balanus, fig. 227),
väl bekanta för hvar och en, som vistats vid skären eller klippstränderna på våra
vestra kuster. Man finner dem här i vattenbrynet formligen betäckande klippor och
stenar på milslånga sträckor, och der ebb och flod äro
skarpare åtskilda, såsom vid Norges vestra och än mer norra
kuster, gifva dessa djur sin pregel åt det vid ebben blottade
strandområdet. Lika ifrigt och oafbrutet de, så snart
vattnet omspolar dem, omvexlande utsträcka och indraga sina
fåugarmar (de nämnda rankfötterna), lika ihärdigt sluta de
locket till och hålla sig inom sin fasta bostad, när vattnet
vikit undan och de befinna sig på det torra, för att åter,
sedan de ofta flere timmar varit utsatta för en brännande
sol, vid inträdande flod börja samma rörelser på nytt.
Andra arter hafstulpaner tillhöra djupare vatten, ända ned till 90 m.; de äro antingen fästa på klippbottnen eller på hvarjehanda lägre hafsdjur; så t. ex. befinnas ofta musslor och gamla krabbor - hvilkas skal sannolikt blott efter långa mellantider ombytes - alldeles betäckta af dessa djur. Liksom långhalsarne låta vissa hafstulpaner i de varmare hafven sig kringföras af hafsormar och sköldpaddor m. fl. Vissa slägten välja hvalarnes hud till vistelseort, och bland dessa tillhör den ofvan nämnda Coronula diadema äfven Skandinaviens fauna; denna hafstulpan uppträder vid Norges nordkust ej mindre talrik och konstant på puckelhvalen än vid Grönlands kuster på samma hval, hvars hufvud och fenor genom dem och de vidhängande långhalsarne få det vidunderligaste utseende; icke ens unga hvalar äro fria från dessa gäster, hvilket gifvit grönländaren den föreställningen - ur hvilken man svårligen skall kunna taga honom - att hvalen födes till verlden med sina parasiter.
Fig. 227. Hafstulpan.
Kat. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
