Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANTELDJUR (TUNICATA).
Bland den mängd lägre hafsdjur, såsom bläckfiskar, snäckor och musslor, som
hållas till salu på fisktorgen i de italienska och franska kuststäderna, förekommer
äfven ofta en hop brunaktiga knölar af oregelbunden form med skrynkligt, läderartadt yttre. Fattar man en sådan i handen, öfverraskas man af en fin vattenstråle,
som vid första lindriga tryckning utsändes från en korsformig springa (fig. 228, A, a
och B) på ytan af den samma. Öppnas nu, såsom figuren A å nästa sida visar, det
tjocka, yttre höljet, finner man lätt, att den nämnda springan leder in till en tunnare,
gulaktig inre säck, som på detta och ett annat ställe (b) hänger till sammans med den
yttre. I en rymlig hålighet (gälhålan) i den inre säcken fans det vatten inneslutet,
som vid beröringen utsprutades, och i samma säck ligga äfven åtskilliga organ,
såsom hjerta, tarm m. m. Det yttre, tjocka höljet kallas den yttre manteln och är
bildadt genom afsöndring från den inre säcken eller manteln, den egentliga
kroppsväggen, liksom skalen hos en mussla eller armfoting afsöndras från den underliggande
huden.
Detta djur tillhör de s. k. manteldjuren, hvilka numera betraktas såsom en
särskild typ af ryggradslösa djur, och det räknas till den klass bland dessa, som
vanligen kallas Sjöpungar (Ascidier). De flesta sjöpungar äro såsom fullväxta fästa vid
hvarjehanda föremål på hafsbottnen; endast deras larver föra ett fritt kringsimmande
lif. Ett annat förhållande eger deremot rum med den andra klassen manteldjur, de
s. k. Salperna, glasklara, tunnformiga eller valsformiga djur, som antingen enstaka
eller förenade till kolonier simma fritt omkring i hafsytan. Dessa förekomma
talrikast i varmare haf och erhållas t. ex. ofta i otalig mängd i släpnäten af fiskare vid
Medelhafvets kuster; ascidierna deremot tillhöra äfven de kalla hafven.
Både ascidier och salper äro samkönade djur. Utmärkande för båda dessa
klasser är, att rnunöppningen leder in i en vid hålighet - närmast att jemföra med
svalget -, hvilken tjenstgör som en gälsäck, som utifrån upptager respirationsvattnet, men på samma gång de i vattnet befintliga näringsämnena, som förmedelst ett
egendomligt, härför afpassadt organ föras till den i gälsäckens botten belägna
matstrupen. Några få fritt lefvande, med en svans försedda ascidier - de små i
hafsytan äfven vid vår vestkust förekommande appendikularierna - äfvensom de
kringsimmande larverna äro i afseende på nervsystemet högre utbildade än de fastsittande
fullväxta ascidierna och närma sig derigenom mest af alla ryggradslösa djur fiskarne
eller de lägsta ryggradsdjuren. De ega nemligen en på ryggsidan belägen nervsträng; derjemte finnes i kroppens axel ett stödjeorgan, som sträcker sig bakåt i kroppens svanslika bihang och har sin motsvarighet i ryggradsdjurens s. k. ryggsträng
(chorda dorsalis).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
