Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNÄCKDJUR. 289
ANDRA KLASSEN:
SUlCKDJUB (GASTROPODA).
Innan vi öfvergå till framställningen af denna formrika klass, förutskickas en
kort öfversigt öfver hithörande ordningar.
A. Rörelseorganet är antingen en krypfot eller en hoptryckt simfot.
a. Andningsorgan lungor. Samkönade................................. 1. Lungsnäckor (Pulmonata).
fi. » gälar.
1. Gälar och hjertiormak ligga framom hjertkamniaren.
Skildkönade.
* Fot med krypsula. Skalbärande .............................. 2. Framgälade (Prosobranchiata).
** Fot framtill hoptryckt till en kölformad fena. Nakna
eller skalbärande ................................................... 3. Kölfotingar (Heteropoda).
2. Gälar och hjertförmak ligga bakom hjertkainmaren.
Samkönade. Nakna eller skalbärande................................. 4, Bakgälade (Opisthobranchiata).
B. Simma med fladdrande rörelser förmedelst vinglika bihang på
hufvudet. Samkönade. Nakna eller skalbärande.................. 5. Vingfotingar (Pteropoda).
Snäckdjuren framställa för oss en bild af trögheten och senfärdigheten, der de
krypa fram på sin plattade sula och oftast släpa med sig ett skal, som omsluter
inelfvorna. Namnet Bukfotingar (Gastropoda) har just sin grund i den nämnda
beskaffenheten hos rörelseorganet, som utgöres af en långsträckt, ofta utbredd
muskel-skifva på buksidan, som derför till större eller mindre del synes tjenstgöra såsom
krypfot. De med detta organ utförda rörelserna äro i allmänhet mycket långsamma;
dock förekomma härutinnan rätt stora olikheter: ju smalare och längre foten är, desto
hastigare är rörelsen och tvärt om. Fotens muskler löpa hufvudsakligen långs efter
den samma, och om man på en glasskifva iakttager fotens rörelser, finner man lätt
att de bestå i en mängd vågformiga höjningar och sänkningar, som fortplanta sig
bakifrån framåt, hvarigenom ett jemnt och likformigt framåtskridande åstadkommes.
Alldeles på samma sätt rör djuret sig i vatten, vare sig det kryper omkring på
hafsbottnen eller klättrar upp på branta klippväggar eller ströfvar omkring bland koraller
och hafsväxter. Liksom hufvudfotingarue utmärkas snack djuren i allmänhet genom
ett tydligt hufvud, som bär sinnesorganen, hvilka dels äro känselorgan, s. k.
tentakler, i form af cylindriska, stundom instjelpbara utskott från kroppsväggen, dels
i sammanhang med dessa stående ögon. Manteln, detta för alla blötdjur vigtiga
organ, visar inom denna klass en särskild egendomlighet. Antingen bildar den,
såsom hos de skalbärande snack djuren, framtill ett tjockt veck, hvilket som en krage
kan dragas öfver hufvudet, och baktill en säck, i hvilken en stor del af inelfvorna
ligga, eller ock afviker den, såsom hos de flesta nakna snäckdjuren, ej i nämnvärd
grad från den allmänna kroppsbetäckningen.
De flesta snäckdjur äro hänvisade till att lefva i vatten, och större delen af
dessa tillhör hafvet. Här träffar man dem från flodmärket ned till flere hundra
meters djup och så väl på de högsta breddgrader, dit man hittills lyckats framtränga,
som under eqvatorn.
£rehm, De ryggradslösa djurens lif. 2:a uppl. 11)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
