Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 BLÖTDJUR. SNÄCKDJUR. LUNGSNÄCKOR.
Alla hafssnäckor andas med gälar, d. v. s. bladlika eller greniga utskott i en
af manteln bildad hålighet; hos land- och sötvatfcenssnäckorna utbreda sig blodkärlen
i sjelfva väggarna af en hålighet i manteln, den s. k. lungsäcken.
Hvad skalet beträffar, bildas det, såsom ofvan blifvit antydt, genom afsöndring
från celler på mantelns yta. Om man betraktar ett i utveckling stadt snack- eller
musseldjur, så finner man att skalet småningom afskiljes från manteln såsom en
bÖj-lig skifva; hos ett fullbildadt djur visar det sig bestå ytterst af ett tunt, hornartadt
lager, den s. k. öfverhuden, som sedan ofta afrifves; under detta ligger hos musslan
ett lager mot det förra vinkelräta små kalkpelare, till samrnans utgörande det s. k.
pelarlagret, i hvilket tillika afsöndras de ämnen, som gifva skalet dess färg; innerst
finnes ett s. k. perlemorlager. Det sistnämnda afsöndras från mantelns hela yta
och åstadkommer sålunda hufvudsakligen skalets tillväxt på tjockleken, under det de
båda andra lagren afsöndras från mantelns fria kant. Lägger man ett stycke af ett
skal i en utspädd syra, så upplöses kalken och en organisk väfnad (s. k. conchyolin)
återstår såsom tunna, skiktade lager.
Håller man ett skal af en Vinbergssnäcka (Helix pomatia) med skalmynningeii
framför sig och skalets spets rigtad uppåt, finner man att mynningen ligger åt höger,
och om man betraktar skalet från dess spets, ser man äfvenledes att vindlingarna
gå åt höger; man kallar ett dylikt skal höger vrid et. Eger motsatt förhållande
rum, säges skalet vara ven st er vrid e t. De flesta skal äro högervridna, men inom
vissa slägten finnas både venster- och högervridna arter. Betrakta vi ytterligare det
O CJ */ Cj
nyssnämnda skalet, finna vi att vindlingarna gå i spiral omkring en midtaxel, den
s. k. pelaren (columella), hvilken sålunda bildas af vindlingarnas inre vägg. Pelaren
är här ej solid, utan visar sig såsom en kanal, hvars öppning vid sista vindlingen
kallas nafveln. Denna är hos vinbergssnäckan delvis dold af skalmynningens inre
kant, den s. k. innerläppen. Till sammans med ytter läppen, d. v. s. den yttre
kanten, bildar denna den s. k. munkanten eller hela mynningens omkrets. En del
snäckor, t. ex. Sump snäckorna (Päludina), bära på öfra sidan af foten baktill en
hornartad (eller förkalkad) skifva, det s. k. locket, som, när djuret drager in sig i
skalet, tillsluter dess mynning. På locket kan man liksom på skalvindlingarna
iakttaga den periodiskt försiggående tillväxten.
FÖRSTÅ ORDNINGEN:
-^iiäokor (JP w l m. o utåt a).
Alla land- och de flesta sötvatteussnäckor andas med en lunga, som ligger framom
hjertat. Manteln bildar nemligen på hufvudets bakre del en hålighet, på hvars öfra
vägg ett tätt nät af blodkärl utbreder sig och som genom en öppning står i
förbindelse med den omgifvande luften. Naturligtvis måste de i vatten lefvande
lung-snäckorna komma upp till ytan for att andas, och de qväfvas liksom landsnäckorna,
om de ej få sitt behof af atmosferisk luft tillfredsstäldt.
Jemför man ett exemplar af ett naket snäckdjur eller snigel (Limax) med ett
skalbärande (Helix), visar det sig, att hos det förra fotens bakre del är förenad med
den säck, i hvilken inelfvorna ligga, hos det senare deremot är denna säck
spiral-vriden och sträckes aldrig utom skalet. Med detta är kroppen hos Helix förenad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
