Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LUNGSNÄCKOR.
291
genom en muskel, den s. k. pel ar muskeln, som fäster sig på pelaren ofvanför
första vindlingen och har till uppgift att draga kroppen till baka i skalet.
För att undersöka de inre organen, dödar man djuret genom att lägga det
under 10-12 sekunder i kokande vatten, hvarvid man bör gifva akt på det ögonblick,
då det är fullständigt utsträckt; mindre lämpligt är att döda det i sprit, emedan det
deri betydligt sammandrages. Man kan sedan lätt taga djuret ur skalet och bör
uppskära det under vatten. Dervid torde vara lämpligt att först utgå från andhålet och
med ett snitt öppna lungsäcken. I dennas väggar och tak finner man en mängd fina,
fiätlikt utbredda blodkärl, som förena sig till en stor kärlstam; följer man denna, så
påträffas det i en genomsigtig hjertsäck inneslutna hjertat, som består af ett öra och
-en kammare. Hjertat mottager blodet från lungsäcken och är följaktligen arterielt.
Vill man sedan undersöka näringskanalen, blottas dennas främre del genom ett
snitt från munnen långs djurets ryggsida. Munhålan omgifves af en tjock, muskulös
massa; ofvanför ingången till munhålan träffas en halfmånformig käke, i dess botten
åter finnes den s. k. tungan. På
dennas yta kan man iakttaga en med
talrika tvärrader af tänder försedd skifva. a
En dylik rifskifva (radula) finnes
allmänt hos snäckdjuren, men äfven hos
hufvud fö ti n garn e. Hos våra
sötvattens-snäckor kan man lätt öfvertyga sig om
denna skifvas ändamål, om inan släpper c
dem i ett vattenfyldt glaskärl, på hvars
väggar ett öfverdrag af gröna
mikroskopiska vattenalger bildat sig.
Snack-djuren äro då oupphörligt i rörelse för
att ined sin tunga, som stjelpes ut och in, afrifva dessa alger, som tjena dem till
föda. Den första sönderdelningen af denna växtföda sker derigenom, att djuret pressar
tungans främsta del, af hvilken födan fasthålles, mot öfverkäken; den finare
förmal-ningen sker under det födan glider vidare långs rifskifvan och mellan dess tänder
ned i matstrupen. Sådant är förloppet hos lungsnäckorna, men äfven hos växtätande
snäckdjur af de andra ordningarna; hos de köttätande deremot är tungan innesluten
inom en snabel af egendomlig byggnad. Till födans upplösande bidrager afsöndringen
från ett par på hvardera sidan om magen utbredda spottkörtlar, hvilkas
utförs-gångar mynna in i munhålan. På matstrupen följer magen och vidare den af
lefvern omhöljda tarmen, som först bildar flera slyngor i den förra, innan den går
in i lungsäcken och utmynnar i andhålet. I samband med lungsäcken står äfven
njuren, ett bönformigt organ, som ligger bredvid hjertat.
Hvad nervsystemet beträffar, kan man iakttaga dess förnämsta del,
svalgringen, strax bakom munhålan omfattande svalget, på hvars öfra sida hjerngaugliet
är beläget. Från denna nervknut utgå nerverna till hufvudet och sinnesorganen,
som dels utgöras af två par tentakler, dels af ögon, som sitta på eller vid de bakre
tentaklerna. Såsom hörselorgan tjenstgöra två små blåsor, som ligga vid de undra
svalgganglierna. I afseende på fortplantningen äro alla lungsnäckor samkönade, och
efter ömsesidig parning lägga de sina ägg antingen, såsom sötvattenssnäckorna, i
säcklika eller platta massor på vattenväxter, eller ock, såsom landsnäckorna, på fuktiga
ställen, vanligen ensamma och omgifna af ett skyddande kalkskal. Några få slägten
föda lefvande
Fi jr. 251. Tänder hos a. Limnceus stagnalis,
b. Succinea amphibia, c. Ancylus fluviatilis.
< Mycket förstorade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
