Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
BLOTDJUR. MUSSELDJUR. TVÅMUSKLIGA MUSSLOR.
Familjen Blåmusslor (Mytilidce) innehåller några ur flere synpunkter
anmärkningsvärda slägten. Skalen äro likformiga och sakna tydliga tänder. Munflikarne
äro smala och hopvikna. Intrycket af främre slutmuskeln är svagt. Härtill kommer
en egendomligt bildad fot, som innehåller körtlar, hvilkas afsöndring, den s. k. byssus,
utgör det medel, med hvilket musslan häftar fast vid något föremål.
Vi återfinna dessa karakterer hos den vid våra kuster allmänna Ätliga
blåmusslan (Mytilus edulis, fig. 295), som här afbildas liggande i sitt högra skal.
Hennes ofta blåsvarta skal är nästan tresidigt; vid den främre spetsiga vinkeln ligger
den spetsiga skalbucklan, och skalets längsta sida är bukkanten. Mantelkanten
betecknas med a på vidstående figur; på hvarje sida om munnen (f) befinna sig de
båda långsträckta, smala muntentaklerna (g); gälbladen (i och j) ligga blottade
under den uppslagna venstra mantelfliken. Foten (b) är fingerlik och drages till baka
genom två muskler (d och e); dess ringa
storlek antyder att den ej kan göra tjenst
såsom ställflyttningsorgan. Bakom fotens
bas framskjuter byssus (c), hvars yttre del
består af ett knippe fasta, sega trådar;
dessa stå i samband med en mängd tunna
skifvor, som fylla den flasklika s. k.
byssus-hålan, i hvars hals en ränna utmynnar,
som löper långs fotens undra sida och nära
dess spets slutar med en kort och djup
a
Fig. 295. Ätlig blåmussla (Mytilus edulis).
Nät. storl.
tvärfåra. Byssus afsöndras från körtlar.
c/ ’
belägna dels i väggarna af den flasklika
CJ C_> C_J
byssushålan, dels kring rännan, i hvars
fåror trådarne så att säga gjutas.
Den, som varit i tillfälle att lösrycka
en blåmussla från dess underlag, förvånas
öfver byssustrådarnes fasthet; också motstå
de den starkaste ström och bränning. Af
denna seghet hos byssus har man gjort ett
egendomligt bruk i Bideford i Devonshire.
I denna stad går en bro af 24 hvalf öfver
Torridgefloden. Tidvattensströmmen är här så våldsam, att intet murbruk förmår motstå
deri samma. Kommunen underhåller derför båtar för att hemta dit blåmusslor och låter
efter hand med dem fylla fogarne mellan stenarne. Musslan försäkrar sig snart
möt-tidvattnets verkningar genom att fästa sig med sin byssus vid stenarne, och man anser
djurens betydelse här vara så stor, att man med höga straff belagt deras borttagande.
Hålles en blåmussla i ett aqvarium, kan man äfven iakttaga, att hon förmedelst
byssustrådarue kan förflytta sig. Har hon nemligen fäst sig på en plats, der utrymmet
sedermera genom andras inkräktning blir för trångt, drager hon sig så nära som möjligt
till fästpunkten och utsänder derpå nya trådar åt det håll, dit hon vill komma. När
dessa äro fästa, afryckas med foten den ena efter den andra af de gamla trådarne.
Såsom af det föregående framgår, träffas ätliga blåmusslan inom strandbältet,
d. v. s. det område, som af tidvattnet blottas; detta gäller emellertid vid våra kuster
egentligen de små, ej f ull växta djuren, som oftast sitta till sammans i stora klungor
på strandklipporna och i likhet med hafstulpanen^ på långa sträckor gifva en
egendomlig pregel åt stranden vid ebbtid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
