Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAMUSSLOR.
351
Blåmusslan trifves bäst i Nordsjön och i de nordeuropeiska hafven. Hon tillhör
det fåtal musslor och hafsdjur i allmänhet, som invandra från haf med normal
salt-halt, .såsom Nordsjön, till sådana, hvilka likt Östersjön äro mindre salthaltiga; äfven
i Kaspiska hafvet förekommer hon jemte några andra förkrympta hafsmusslor.
Blåmusslan eger vidsträckt användning dels såsom agn vid fiske, dels äfven som
föda. För sistnämnda ändamål har man till och med mångenstädes företagit sig att odla
den samma. Så t. ex. pläga fiskarena vid Ellerbeck, ett fiskeläge vid Kielerbugten, i
det till deras gårdar hörande vattnet nedslå s. k. musselpålar inom »sjögräsets» område.
Här fästa sig nu musslorna i stora klungor dels på träet, dels på hvar andras skal.
För att musslan skall blifva matnyttig, anses 3-5 år erforderliga; efter denna tids
förlopp uppdragas pålarne, hvilket alltid sker om vintern, emedan musslan då är mest
välsmakande. Inemot ett tusental musselpålar sättas åter för hvarje år. I Kiel
torgföras årligen omkring 800 tunnor musslor, af hvilka hvar och en i medeltal innehåller
m^^-.
«?; -’c:^
w ..*/-.^...g-
H^^^^rö^ -3^.
Fig. 296. Stendadel (Lithodomus lithophagus}. Nät. storl.
4200 stycken. Dock gifvas både bättre och sämre skördar så hvad mängden som
musslornas beskaffenhet angår.
De vid vår vestkust så kallade »Bergskalen» (Modiola vulgaris) afvika
obetydligt från blåmusslan. De fullväxta skalen täckas i regeln af en svartbrun eller
.kastaniebrun epidermis och nå betydligare storlek än blåmusslans. Skalbucklorna
ligga här ej i sjelfva skalspetsen, utan något åt sidan från denna. En
egendomlighet hos de yngre skalen är det täta »skägg» af hoptryckta borst, som bekläder deras
brungula epidermis.
Af närstående former må endast anmärkas en liten art, Modiolaria marmorata,
med mar morerad t, glatt skal, som lefver inborrad i och stundom till största delen
dold inuti manteln hos vissa arter sjöpnngar; hon träffas ej sällan äfven vid våra
vestra kuster.
En annan mussla, som på grund af sitt lefnadssätt med åldern förlorar byssus,
är Stendadeln (Lithodomus lithophagus^ fig. 296). Kroppsformen är hos denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
