Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SANDMUSSLOR. 353
en sötvattensmussla och dör i hafsvatten, möter det deremot större svårigheter att
förklara dess uppträdande i England, vid Khenmynningen o. s. v., så vida man ej
får antaga, att det gjort färden öfver hafvet inom bords, vidfåst skeppslasten.
Huru vida Dreyssena polymorpha i den historiska tiden och i sin nuvarande
form invandrat äfven till Svarta hafvet, derifrån hon bevisligen spridt sig till alla
de nämnda områdena, är en ännu obesvarad fråga.
Till mytilidernas familj sluter sig äfven slägtet Pinna derigenom, att de båda
slutmusklerna äro olikstora och ej ligga lika långt från skalens kanter. Skalen äro
tunna, ofta besatta med fjäll och lemna baktill en öppning mellan sig.
Slägtet tillhör de varma och tempererade hafven och uppnår en längd af ända
till 60 cm., såsom t. ex. Pinna squamosa i Medelhafvet. Dessa musslor trifvas bäst
i lugna hafsvikar med lerbotten, i hvilken de sitta instuckna på några meters djup.
De fångas dels för att ätas, dels för sin byssus, som i nedra Italien användes till
hvarjehanda väfda och flätade arbeten.
Redan den romerske författaren Plinius vet att berätta om en liten krabba,
som ofta förekommer som gäst inom skalen hos Pinna och derför erhållit namnet
»Pinnas väktare» (Pinnoteres), emedan man ansåg att musslan drog nytta af dess
dervaro. Fördelen af detta sammanboende, som äfven i våra haf kan iakttagas
mel-’ lan samma krabba och Mytilus eller Modiola, ligger dock uppenbart på den förras
sida, som på grund af sin mjuka kroppsbetäckning är i behof af detta skydd.
Vi öfvergå nu till några af de familjer, hos hvilka manteln baktill förlänger
sig i tvenne längre eller kortare rör (sifoner) och hvilkas skal visar en s. k.
mantel-bugt.
En bland de formrikaste musselfamiljer är Sandmusslornas (Tellinidce).
Mantelflikarne äro här åtskilda, foten hoptryckt och gälarne bladlika. Familjen är
utbredd inom alla zoner och tillhör dels hafvet, dels sött vatten; alla arterna lefva fria på
sand- eller slambotten. Till denna familj, tagen i vidsträckt bemärkelse, räknas bland
andra hafsmusslor slägtet Venus, som företrädes af flera arter vid Skandinaviens
vestra kuster. Dess skal ega tre starka låständer, äro ovala-rundade med inskurna
eller naggade kanter. V. ovata ar en vid Bohusläns kust allmänt förekommande
art. Flera hithörande former äro ätliga, många utmärkta genom stor färgprakt eller
egendomliga utskott på skalen.
Näst Venus är Tellina formrikast, med öfver 200 arter. Skalen äro här
plattade, med 2 låständer och l sidotand på hvardera sidan. Mest bekant inom våra
landamären är T. baltica, som dels jemte blåmusslan och ätliga hjertmusslan finnes
inbäddad i svartleran i Sveriges östra kustland, dels förekommer ännu lefvande kring
Skandinaviens kuster ända upp i Östersjön.
Flera Tellina-arter äro i stånd att på visst sätt hoppa framåt. Genom dertill
lämpade rörelser af foten söka de först att komma på rygg, sedan sträcka de den
mycket tänjbara knäböjda foten omkring skalet och låta honom derpå lik en fjäder
slå till baka mot sanden.
Arterna af det vidt utbredda slägtet Sphcerium äro små och tillhöra sött vatten,
der de uppehålla sig mellan, vattenväxterna; mera sällan gräfva de ned sig i bottnen.
Deras ägg utveckla sig, liksom unionidernas, inom sjelfva gälbladen, men i särskilda
behållare, som vid äggläggningstiden utbildas på dessas insida. I dessa behållare kan
man samtidigt träffa skalbärande embryoner och ägg.
£rehm, De ryggradslösa djurens lif. 2:a uppl. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
