Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLAPPMUSSLOR. STENBORRARE. SKIDMUSSLOR. BORRMUSSLOR.
355
9 ....
Familjen Borrmusslor (Pholadid&J. - De Egentliga borrmusslorna
bilda en familj, som på grund af sin egendomliga, långsträckta kropp och den afvikande
skalbildningen till och med betraktats som en särskild ordning, rörmusslor (Tubicolidce).
Djuret af Pholas har en förlängd kropp med nästan fullständigt sluten mantel (fig. 297).
Vi se på det samma framtill tvenne flikar (a), en tunnare (b) och en med åtskilliga
muskler (f, g) utrustad del, i hvilken äfven de muskler (c) ligga, som tjena till att
indraga den långa sifonen. På främre delen af manteln är ett kretsruudt hål, i
hvilket man ser foten (h); denna är kort och kraftig och slutar i en skifva, som bland
annat också synes kunna brukas såsom fästorgan. Den oregelbundna fliken e tillhör
skalets öfverhud, som skyddar den indragna sifonen. Skalen (fig. 298) äro aflånga och
åtskilda baktill och framtill. Hos båda finnes en skedlik låstand, erinrande om
glappmusslornas. Hos slägtets alla arter är ytan af de hvita skalen besatt med rader af
små tänder, så att den samma får utseendet af en grof fil. Om dessa musslors
borrningsförmåga har mycket forskats och skrifvits, utan att man dock fullständigt kunnat
förklara den samma. Pholas-arterna synas endast borra i a
lösare stenarter och i trä. En författare lemnar följande
beskrifning på deras tillvägagående: »Pholas borrar på
två olika sätt. I ena fallet fäster sig musslan med
foten och reser sig nästan lodrätt upp, i det hon trycker ^
skalets främre del intill det föremål, på hvilket hon fäst
sig. Nu börjar en följd vridningar kring kroppsaxeln
förmedelst omvexlande hopdragningar af högra och ven- c
-strå sidomusklerna. Detta sätt användes nästan blott af
unga djur och är väl lämpadt för ett framträngande i /
lodrät rigtning, hvarigenom djuret inom möjligast korta
tid blir fullständigt doldt. Under en tidigare period af
musslans lif äro nemligen skalens bakre delar mindre
utvecklade. Så snart djuret uppnått 6-9 mm. längd,
börjar det arbeta i vågrät rigtning; ty skalets förändrade
gestalt och den tilltagande vigten af dess bakre del
utgöra hinder för djuret att resa upp det så som förut.
För gångarnes utvidgande är slutmusklernas verksamhet
vigtig. Det med sin fot fästa djuret bringar skalens
framkanter i beröring med hvar andra. Derpå
sammandraga sig fotens muskler, resa upp skalets bakre del och
4. i T f - ii L iJr i L i, j,. A
trycka den trarnre delen emot halignetens botten; strax
derpå slutas skalens bakre kanter, så att de starka, tandade, främre ytorna gå i sär
och med kraft skrapa mot de väggar, med hvilka de komma i beröring. Sedan detta
skett, sjunker bakre änden åter ned, och omedelbart derefter upprepas samma rörelser
åter. Urhålkar musslan lösare ämnen, synes foten ensam vara verksam.»
I ena som andra fallet uteslutes ej möjligheten af att musslan - i synnerhet
då det gäller att tränga in i hårda stenarter - dervid gör bruk af någon afsöndring,
som verkar upplösande och derigenom underlättar rifningen.
En annan egendomlighet hos Pholas är dess lyskraft, som visar sig vid
beröring. Det lysande ämnet afsöndras från organ, som ligga vid öfre mautelkanten
framför ingången till sifonerna och i gälsifonen och utbreder sig från dessa ställen
likt ett slem öfver hela kroppsytan.
De hittills nämnda borrande musslorna kunna knappt anses som skadedjur, men
e.
g. 297. Borrmussla (Pholas),
utan sina skal. Nät. storl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
