Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
TAGGHUDINGAR. SJÖBORRAR.
nåde i tio dubbelrader från djurets ena pol till den andra; 5 par rader, de s. k.
ambulacralfälten, äro genomborrade af hål, genom hvilka fötterna utträda, och
mellan hvarje ambulacralfält ligger ett interambulacralfält, bestående af två
rader plåtar, som sakna hål. På båda slagen plåtar finnas större och mindre knölar,
på hvilka taggarne äro fasta så, att de kunna röras fritt åt alla håll. Strödda här
och der mellan taggarne träffas äfven vid närmare granskning s. k. pedicellarier,
tånglika, långskaftade organ, hvilkas uppgift ej kan anses fullt utredd, men som
genom skänklarnes idkeliga öppnande och slutande synas befria djuret från hvarjehanda
främmande föremål, som inkommit mellan taggarne. Ytterligare ett slags organ, de
af S. Lovén upptäckta s. k. sferidierna, kunna liksom pedicellarierna anses såsom
ombildade taggar och förekomma fästa
medelst ett kort skaft på knölarne af
en del plåtar; de äro glasklara,
sferiska, på ytan cilierade och tjenstgöra
sannolikt såsom sinnesorgan, med hvilka
djuret undersöker det omgifvande
vattnets beskaffenhet.
Vid skalets ena pol ligger
rnunöppningen i midten af en ej förkalkad
hud, munfältet. Den omgifves af fem
tänder, som sitta inkilade i kalkkapslar
och till sammans med tvenne slags
stödjande kalkstycken bilda deri
tugg-apparat (fig. 336), som fått namnet
Aristoteles’ lykta. Denna är
rörlig förmedelst muskler, som fästa sig
på öronlika kalkutskott, de s. k. auriklerna (fig. 336, d), på skalets insida strax
innanför munfältet. Från munnen löper tarmen i vindlingar under skalet, vid hvars
insida den är upphängd genom en hinna, till den motsatta polen, der den öppnar
sig utåt på en af små kalkkorn eller -plåtar besatt hud, analfältet. Denna hud, som
är af vida mindre omfång än den munnen omgifvande, begränsas rundt om af fem
stora s. k. genitalplåfcar, hvar och en
försedd med ett hål, mynningen for
könsorganens utförsgångar. En af dessa
plåtar tjenstgör dessutom såsom
madre-porskifva. Hvad könsorganen beträffar,
kunna hanliga och honliga organ till
det yttre skiljas åt endast på färgen;
de utgöras af 5 gulbruna eller rödak-
i tiga, drufklaslika gyttringar, belägna
under i nt er ambulacralfälten och
utmynnande på de mot dessa svarande genitalplåtarue. Vid Medelhafvets kuster
användas äggsamlingarna, på vissa trakter i stor skala, såsom födoämne.
Sjöborrarne lefva företrädesvis nära kusterna, många på ansenliga djup. De
krypa långsamt framåt medelst sina långt utom taggarne utsträckbara fötter, som
understödjas af de rörliga taggarne. Födan utgöres hufvudsakligen af små hafsdjur,
blötdiur och kräftdjur.
u u
Sjöborrarnes larver, de s. k. Pl ut e us-formerna (fig. 337), äro tvåsidigt symme-
Fig. 335. Ätlig sjöborre (Ecliinus esculentus). På ena
sidan äro taggarne borttagna. Nät. st.
Fig. 336. Tuggapparaten hos en sjöborre, a.
Aristoteles’ lykta. b. en kalkkapsel med sin tand. c. den
samma, i tvärsnitt, d. auriklerna. Nät. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
