- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
441

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ROTFOTINGAR.

inre är fyldt af kringströmmande protoplasma, och i denna substans inkommer födan,
följer med dess rörelser och smältes så långt som möjligt, hvarefter det öfverblifna
uttömmes genom en bestämd öppning.

Infusoriernas hufvudnäring utgöres af lågt stående, mikroskopiska alger. Den
betäckning, som man under sommaren kan iakttaga på stillastående vatten, består
nästan uteslutande af dessa lägre organismer, och det är ibland dem och på deras
bekostnad som infusoriernas verld utvecklar sig. Djuren föröka sig inom
förundransvärdt kort tid i otrolig grad. Såsom exempel må anföras, att ett exemplar af
Stylonychia på 24 timmar delar sig i tre särskilda djur, af hvilka hvart för sig efter 24
timmar börjar tredela sig, så att afkomman inom 20 dagar kan uppgå till en million.

De flesta infusorier besitta derjemte i hög grad förmågan att motstå torka,
derigenom att de omgifva sig med en skyddande kapsel och på detta sätt i det intorkade
slammet invänta ny fuktighet eller med dammet föras till andra trakter. Denna sega
lifskraft, som de för öfrigt dela med flera andra lägre organismer, förklarar äfven det
eljest underbara deruti, att när regn inträffar efter en längre tids torka, dammar och
polar, som förut varit uttorkade, inom få dagar kunna uppvisa ett rikt och vexlande
djur- och växtlif.

Till infusorierna plägar numera hänföras ett genom sin fosforescerande förmåga
bekant djur, Noctiluca miliaris (tig. 366), hvars utseende återgifves af vidstående
teckning och som till följd af sin allmänna förekomst i
hafvet vid våra vestra kuster förtjenar ett särskildt
omnämnande. Dess kropp är njurformig och omgifves af
ett fastare hylle; från en insänkning på detta utgår ett
gisselformigt bihang, djurets rörelseorgan. Vid dettas
fästpunkt finnes en öppning, genom hvilken näring
upptages i sarkoden, som på detta ställe är hopgyttrad, men
åt kroppsväggen utsänder greniga och nätlikt förbundna
utskott. Dessa djur, som ofta uppträda i oerhörda massor
vid vår vestkust, så att de formligen bilda ett rödaktigt
lager i hafsytan, bidraga vissa årstider i väsentlig grad

illustration placeholder


Fig. 366. Noctiluca miliaris, förstorad 150 ggr.

till att framkalla den s. k. marelden eller hafvets lysande i mörker. Vidrörande af
djuren samt rörelser i vattnet öka ljusfenomenets styrka.

*



ANDRA KLASSEN:

ROTFOTINGAR (RHIZOPODA).

Under detta namn sammanfattas sådana urdjur, som sakna yttre hud eller
begränsande hylle, hvadan kroppsmassan (sarkoden) fritt förändrar sin form genom
utsträckande och indragande af utskott, s. k. pseudopodier, hvilka dels hafva
betydelse för rörelsen, dels för upptagande af näring. Oftast afsöndrar sarkoden
kalk- eller kiselbildningar antingen i form af fina nålar och ihåliga taggar, som utstråla
från medelpunkten mot periferien eller såsom gallerformigt genombrutna taggbärande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free