Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif / 440 (1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

URDJUR. INFUSIONSDJUR.

kroppens midt synas slutligen två ovala kroppar, de s. k. kärnorna (nucleus och
nucleolus), hvilka i sjelfva verket visa vanliga cellkärnors egenskaper, i det de
nemligen dela sig som dessa i samband med den förening, som eger rum mellan tvenne
individer och som fått namn af konjugation.

Klockdjuren (Vorticella) äro må hända de mest anmärkningsvärda bland
infusorierna. Den klocklika kroppen sitter fast medelst ett skaft, som kan hopdraga
sig i spiral. Detta är stundom grenigt, hvarvid hvarje gren uppbär ett djur. Man
kan väl näppeligen uppvisa något
vackrare mikroskopiskt föremål än en
dylik lefvande och rörlig klockkoloni,
der än enstaka klockor, eller de som
befinna sig på samma gren, draga i
hop sig, än hela trädet, liksom
träffadt af en elektrisk stöt, far till
sammans och sedan åter långsamt
utbreder sig. Sammandragningen
åstadkommes medelst ett muskellikt band,
som går genom det ihåliga skaftet.

Det här afbildade Nickande
klockdjuret (Epistylis nutans, fig.
365, B) saknar detta band. Det har
fått sitt namn deraf, att det stundom
liksom nickande fäller klockan ned
mot skaftet. Djuren på ett träd
äfvensom grenarne föröka sig genom
en långs efter gående delning.

Hos en annan familj betäckes
kroppen af i rader ordnade cilier,
hvarjemte en ciliekrans omgifver
munspringan. Sådana äro
Trumpetdjuren (Stentor), hvilka hafva utseende
af en trumpet, som med sitt skaft
oftast är fäst på undra sidan af



Fig. 365.
A. Musseldjur (Stylonychia mytilus); nat. st. 1/8 mm.
B. Klockdjur (Epistylis nutans); klockornas nat. storl. 1/20 mm.

andmat. Djuren ega stor förmåga att förändra form förmedelst de muskelartade
protoplasmasträngar, som löpa i fåror långs kroppen; i dessa fåror befinna sig äfven
cilieraderna. Genom ett dylikt åtskiljande af protoplasman i en mjukare inre del och
ett fastare yttre lager, som kan sjelfständigt sammandraga sig eller är elastiskt, visa
sig infusorierna stå högre än de öfriga urdjuren.

Hvad den inre mjuka protoplasman beträffar, så eger den här, såsom i allmänhet,
betydelse såsom näringsorgan. Det är lätt att under mikroskopet iakttaga infusorierna,
då de intaga näring. Man behöfver blott fasthålla dem under täckglaset, så att de
ej komma ur synfältet, men dock lemna dem så mycket utrymme, att de kunna fritt
röra flimmerhåren och derigenom indraga i munnen fint sönderdelade näringsämnen,
t. ex. encelliga alger. Ännu tydligare blir företeelsen, om man i vattnet uppblandar
indigo eller karmin. Den af munnens flimmerhår framkallade strömmen går, som
man ser af de färgade kornens snabba rörelser, i rigtning mot munnen, i hvilken
snart samlar sig en mängd födoämnen, som derpå tryckas längre ned i kroppen.
Ehuru infusorierna hafva mun och svalg, sakna de helt och hållet tarmkanal; deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>