Men samtidigt retades hon med Hans, därför att han fortsatte att bråka om, att han ville hjälpa till med diskningen. Han brukade inte ofta vara så tjänstvillig. — Nej, ni kan hellre ta Randi med er ut en stund. De gjorde sura miner; att vakta lilla syster var en mycket tråkigare sysselsättning än att diska. — Ja men de här skorna, mamma? Simonsen har några bussiga ena med björnläder. Vi kan väl inte gå med de gamla skidkängorna till matrosriggen, mamma? — Ja ... ja ... Ni får ta dem då. Kan inte du Hans kila in till Simonsen? Säg, att jag ska komma in... senare och betala ... Hennes röst sjönk, blev osäker och låg. — Usch, Simonsen är så nedrig så! — Nedrig? sade Eva, som om hon inte förstod. — Kan inte du hämta dem, mamma? —> Jo ... jo visst... — Ja, sade Hans generat och osäkert, i det han ängsligt såg på henne, eller om jag kunde få pengar med mig. — Jo... jo, jag ska tala med pappa, så ordnar han det nog ... — Har han fått pengar nu då? Hans sken upp. Den här mössan min är hemskt ful också ... men se på de här kängorna. 22