sig för men fick beklagande nej överallt... tiderna ... inskränkningarna 1 Det hände, att han inte fick svar alls. Och som svar på annonser hade han bara fått några mystiska anbud om plats mot att sätta in kapital. Han hade rasat och hotat med att resa till Svalbard som gruvarbetare eller fångstman. Den gången hade det bara skrämt och irriterat henne. Nu tyckte hon, att också det hade varit bättre... till och med ensamheten. Ja, hellre gå och vänta och längta efter honom och veta, att det hände något. Nej, hon förstod honom inte nu. Att han bara kunde gå i det oändliga och vänta på att något kom ramlande ned från skyarna! Trodde han verkligen ännu, att alla hans försök att skaffa nytt kapital skulle lyckas, så han kunde sätta fabrikerna i gång igen? Ta vid, där allt en gång slutade efter en vild, förvirrad, fantastisk tid? Dag efter dag kunde han sitta på sitt arbetsrum vid planer, ritningar och utkast. Var det inte bara en lek, han satt där och lekte för att narra henne ... och kanske inte minst sig själv? De dagar det kom post, levde han upp, blev febril och rastlös, medan han väntade på den. Hon förstod, att han alltid hoppades på ett avgörande svar från någon av sina förbindelser, att de ville hjälpa honom med hans planer och idéer, vars innebörd hon inte hade någon aning 37