Hon log litet- — Ja, och så har vår tid en sån massa... nå ja ... erotiska komplex, fnös han. Tänka sig Randi eller Hjördis komma hem, va? För att vila ut, upprivna och förstörda av tre, fyra män... och barnlösa, tilläde han föraktfullt- — Det är Gud ske lov långt dit... Eva drog upp axlarna, som om hon frös. Mycket kan förändra sig... — Ät galet håll, ja! Jag tror, att vi bara är i den första utförsbacken ännu! De tego en stund- Långt borta hörde de ännu musiken — en taktfast marsch. — Nej, vi är bara i den första utförsbacken ännu, sade han igen, rädd för tystnaden, rädd för vad hon tänkte på, vad hon kunde komma att säga. Och det slog honom, att de inte längre kunde tiga tillsammans ... inte han i alla händelser. Han letade efter något att säga, att gömma sig bakom. Eva gick och plockade blå krokus, som hon fäste i Randis ljusa hår. — Du, sade han, ska vi inte gå och se på festen ... höra talet? Han tyckte plötsligt, att han inte orkade gå där ensam med henne längre. — Jag vet inte, om jag har tid, sade hon långsamt och besviket. Hon ville mycket hellre gå här med honom och Randi en stund. Hon älskade att driva så 52