Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och annan ljungbrun kulle stack upp ur snön.
I norr reste Storhästen sin väldiga, nakna, grå
rygg mot himlen. Den liknade för resten inte en
häst, den såg ut som en sovande björn med
nosen på ramarna. Och det blänkte av väta från
vattensipprande, svarta fjällsidor. Vitstammig
björk och grå al, lind och en och annan
förkrympt ek klamrade sig fast på kanten av de
bråddjupa stupen, mellan yviga, gröna enar,
vissnade, bruna ormbunkar och dött, gult gräs.
Smala forsstrimmor av smältande snö och is störtade
ned mot fjorden, och med bruset från dem
— som ett evigt farande vindsus — blandade sig
det tunga dånet från Svartforsen längre upp i
dalen, vågskvalp från fjorden och klingandet
från bjällror på betande får.
Från ångbåtsbryggan och uppöver lågo hus
strödda efter vägar och stigar. Tätast runt
kyrkan, där en hel hord av handelsmän hade slagit
sig ned under bygdens korta blomstringstid. De
lågo där utan ordning och mening, stora och små,
kors och tvärs, som om en arg jätte blivit trött
på dem och i fullt raseri skakat dem ut ur sin
säck.
Kyrkan med väldiga, gapande fönster låg och
andades bara kyla och instängd tomhet. Tornet
var litet och intryckt, som en sammandragen
långkikare. Och från det branta, skifferklädda
taket stucko två höga, vitkalkade och sotiga
skor
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:26:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brenner/0057.html